Livet är underbart - Life is beautiful - La vita é bella
Anna och jag såg en film igår.
Det var en historia vi hört förut. Men här berättades den på ett så annorlunda sätt att den var värd att ses ändå.
Judiske Guido och Dora träffas då hon ramlar ned från ett loft och landar rakt i hans famn på höskullen inunder. Han lyckas snart med sin lekfullhet, humor och intelligens, egenskaper som snart ska komma väl till pass, fånga sin vackra "principessa" och de får en liten son. Livet är underbart. Och när den lille pojken på en skylt stavar sig "Hundar och judar förbjudna" förklarar Guido skrattande att alla ju ogillar något och föreslår att de själva ska sätta upp en skylt där spindlar och goter är förbjudna, för de är ju inte särskilt trevliga. Ja, livet är underbart och imorgon fyller Giosué år. Men när Dora och hennes mamma kommer hem hittar de huset övergivet och Dora inser snart vad som hänt. På tågstationen, där Guido minuter tidigare exalterat berättat för Giosué att inga tåg har säten och att de nu ska leka en ny lek, förklarar hon för soldaterna att det skett ett misstag, hennes man och lille son ska inte var med på tåget. De kollar i sin lista. Nej, det har inte skett något misstag. Dora älskar sin familj över allt annat. Hon ber att få kliva på tåget hon med.
Eftersom han är jude är händelseutvecklingen inte svår att förutse, men detta är så mycket mer än en uppvisning i grymheter. Tack vare ett annorlunda berättande och levande karaktärer är detta, trots hemska scener, en vacker saga om vad fantasi och kärlek kan åstadkomma. Jag tycker definitivt att du borde se den om du inte gjort det. Jag menar, jag blev ju helt klart berörd - annars skulle jag inte dedikera ett helt blogginlägg till denna film. Och en liten fingervisning om hur stark den är kan kanske vara att min mamma, som då inte sett filmen, började gråta av att bara höra den återberättas av mig i morse.
Se den! //Sofia
Det var en historia vi hört förut. Men här berättades den på ett så annorlunda sätt att den var värd att ses ändå.
Judiske Guido och Dora träffas då hon ramlar ned från ett loft och landar rakt i hans famn på höskullen inunder. Han lyckas snart med sin lekfullhet, humor och intelligens, egenskaper som snart ska komma väl till pass, fånga sin vackra "principessa" och de får en liten son. Livet är underbart. Och när den lille pojken på en skylt stavar sig "Hundar och judar förbjudna" förklarar Guido skrattande att alla ju ogillar något och föreslår att de själva ska sätta upp en skylt där spindlar och goter är förbjudna, för de är ju inte särskilt trevliga. Ja, livet är underbart och imorgon fyller Giosué år. Men när Dora och hennes mamma kommer hem hittar de huset övergivet och Dora inser snart vad som hänt. På tågstationen, där Guido minuter tidigare exalterat berättat för Giosué att inga tåg har säten och att de nu ska leka en ny lek, förklarar hon för soldaterna att det skett ett misstag, hennes man och lille son ska inte var med på tåget. De kollar i sin lista. Nej, det har inte skett något misstag. Dora älskar sin familj över allt annat. Hon ber att få kliva på tåget hon med.
Eftersom han är jude är händelseutvecklingen inte svår att förutse, men detta är så mycket mer än en uppvisning i grymheter. Tack vare ett annorlunda berättande och levande karaktärer är detta, trots hemska scener, en vacker saga om vad fantasi och kärlek kan åstadkomma. Jag tycker definitivt att du borde se den om du inte gjort det. Jag menar, jag blev ju helt klart berörd - annars skulle jag inte dedikera ett helt blogginlägg till denna film. Och en liten fingervisning om hur stark den är kan kanske vara att min mamma, som då inte sett filmen, började gråta av att bara höra den återberättas av mig i morse.
Se den! //Sofia
Kommentarer
Postat av: Daw
får väl ta och se den då =)
Postat av: Sofia
Gördetgördet!
Trackback