Sofias sida

   

The man, the myth, the legend - Erik Östlund


  Stina och Karin och...  vadarstövlar <3



Blåst + roddbåt = inte kul. Iallafall om man ingår i den grupp vi ser ovan... Vi hade ju Oskar. (Haha.)

 Han kunde ro.   Han kunde simma.
(VARFÖR lät ni honom SIMMA och hämta näten?! Om nån undrar varför jag inte kunde stoppa pojkarna så berodde det på att jag låg i sängen. Jag hade ju artbestämt plankton kvällen innan...)

 


    Samanta jobbar.  Erik tänker på att jobba.    Lövis tänker inte ens på att jobba.


  Robin tittar på alla intressanta plankton jag hittat. Det är konstigt vad skadad man blir efter ett tag. "Ja! En ny art!"

 Jag ritade av den nya arten... "Det där är ju en polyartra!"  Hur tusan kunde mr Östlund se det?!

  Bli inte oroliga, jag har gått ner dedär kilona igen... Shit, vad kallt det var där!



    Syrehalten i vattnet bestäms. (Och David slänger med sitt affro.)

 
Kvällsmys!

      Det fanns en soffa!  

    Jag å min Lisa!


And here comes the best part...



DET VAR VI!!! :D

För er som inte är insatta i historien:

Det började med att vi skruvade ur alla glödlamporna i killarnas rum. Sedan bestämde sig DavidåDavid för att ställa två mobiler på ringning, en på halv sju och en på sju. De skulle ju gå upp klockan sex för att fiska, så de tänkte störa resterande killar. De gömde sina mobiler på lite halvdåliga ställen, under kuddar och i sänglampor. 

Detta gav mig och Erika en utmärkt idé. Vi skulle också sätta en mobil på ringning i killarnas rum. Men vi var lite smartare... Vi satte alarmet på klockan fyra och skruvade sedan av glaskupan till taklampan. (Det var lättare sagt än gjort.) Där lade vi sedan i min mobil och skruvade noga tillbaka kupan. Jag flyttade också en av mobilerna i sänglampan till bakom elementet, där skräller det mer, tänkte jag...

Morgonen därpå, när vi vaknade utvilade och glada, undrade vi förstås om vår plan hade gått i lås.
"Sovit gott?"
"Ja... eller, nej! Det ringde ju fucking mobiler överallt hela tiden! Bakom element och i taklampan! TAKLAMPAN?! Vem fan lägger en mobil där? Klockan fyra..."

ÅH. Jag kan se det framför mig... Hur killarna klockan fyra hör en irriterande liten melodi plinga i den blinkande taklampan (vi hade förstås ställt in signalen på jobbigast möjliga) medan vibrationerna växer och fortplantar sig genom glaskupan. Hur de yrvaket sätter sig upp och ba, vad faan! HAHA. Jag dör! Sedan fick vi reda på att de inte hade pallat göra något åt det första gången heller, utan att mobilen tystnat och ringt igen vid halv fem... HAHA. Då hade David tillslut lyckats få ner lampan (vilket nog var rätt svårt med tanke på att de inte hade några glödlampor i sitt rum så de inte såg vad de gjorde).

Och det bästa av allt var att de absolut inte fattade att det var vi!
"Vi har ju mobilen, så vi kan ju se vem det var som gjorde det."
Bara det att jag en kvart tidigare smugit in i deras rum och tagit tillbaka min mobil...


Vi är så jäkla bra ibland. Tyvärr råkade Kurland få syn på min mobil i skolan igår, och hela saken kom upp i dagen. Jaja, jag har sällan haft så kul som vid frukostbordet den dagen när killarna beskrev hur David frustrerat stått och skakat den låtande, blinkande taklampan mitt i natten...

  Älska! //Sofia