Sofias sida

Katedralskolan är en mycket gammal skola, med anor från 1200-talet. Ja, Katedralskolan är en väldigt seriös skola. Det var därför jag blev glatt överraskad i morse på kemin.

Vi ska göra ett expriment. På katedern står en ställning med en kula dinglande från en tråd fästad i ställningen. Det hela börjar med att vår käre kemilärare tänder en infraröd lampa och glatt utbrister:
"Den här lampan har egentligen inte alls med exprimentet att göra."
(Du bara gilla infraröda lampor, eller?)

"Hm, det är inte så bra väder för det här exprimentet idag. Det borde vara 10 minus och sol ute och nu är det ju tyvärr 10 plus och regn."
(Och vad har vädret med det hela att göra, eftersom exprimentet uppenbarligen ska utföras inne i klassrummet?)

"Den här kulan som hänger här, det är en flädermärgskula. Man har tagit ut det där mjuka innuti en flädergren och liksom gjort en kula av det. Fast fysikläraren skvallrade och sa att det här exemplaret faktiskt var av frigolit."
(Oh, det kända materialt flädermärg! Som inte ens är  flädermärg. Wannbe-flädermärg, sug på den.)

"Nu tar jag fram en ebonitstav, den är tillverkad av den första sortens plast som man framställde."
(Typ sån livsfarlig man hade på 40-talet?)

"Och här har jag mitt kattskinn som jag ska gnida mot ebonitstaven."
(Ursäkta, sa du just kattskinn?!)

Medan vår lärare frenitiskt gnuggar kattskinn börjar jag undra vad det är jag egentligen har gett mig in på. Det är tydligen meningen att ebonitstaven sedan ska påverka kulan på något sätt, men inget händer. (Surprise?)
Som tröst tar vår lärare fran en, pust, helt vanlig glasstav. Men..


"Nu ska jag försöka få den här glasstaven positivt laddad genom att gnida en damstupa i nylon mot den."
(Here we go again..)

Det fortsatte med en rad misslyckde försök. Vår lärare skyllde på vädret. Och jag var vid det här laget rätt full i skratt. Det här kändes ju som ett skämt, typ en parodi på kemiexpriment.

Det var ju i och för sig så att det där med vädret och den infraröda lampan hade med luftfuktighet och statisk elektricitet och göra, men ändå. Och det skulle bli positiva och negativa laddningar som stötte bort varandra och så, men innan vår lärare förklarade allt detta var det bara komiskt. Och smått makabert.

Exprimentet var säkert tänkt att vara ett pedagogiskt sätt förklara dipoler och polära kovalenta bindningar och sånt där det så småningom visade sig handla om, men det jag kommer minnas är kattskinnet. Och att inget funkade, varken flädermärgskulor eller vattenstrålar ville röra på sig. Så jag bara undrar, varför all denna specialisering om det ändå inte fungerar? Och varför just kattskinn?
 
Ja, varför just kattskinn?

//Sofia