Kvällen då Erik började brinna

Det var i fredags. Jag, David och Erik skulle laga en god vegitarisk middag eftersom vi är vegetarianer den här veckan. Efter middagen (tacopaj) bestämde vi oss för att kolla på film (Hitch). Erik är en sån där olaglig typ som laddar hem och därför satt vi på golvet i hans rum och tittade på filmen på hans dato.. nej, skärm, menar jag förstås! (Är jag inte duktig?!)

Vi hade gjort det riktigt mysigt för oss med madrass, kuddar, filtar, te och tända ljus. Några av värmeljusstakarna stod på golvet, en bit framför madrassen vi satt på. (Ja, jag inser också såhär i efterhand att det kanske inte var den ultimata placeringen av levande ljus, men, men..) Erik satt med benen rakt framför sig och lutade sig mot sidan av sin säng.

Plötsligt hör jag någon som utropar: "Oj shit!!" och jag ser ett ben som far upp och ner medan eldslågor slår upp från det. Det brinner i Eriks byxben! Erik lyckas få ut den mesta elden själv, men så fort han saktar ner benet börjar det glöda rejält igen. Jag tar en filt och kväver den sista elden. Och sedan slänger vi in honom i duschen.

image558 Brännhål i jeansen.

Han blev som tur var inte särsklit skadad, en liten brännskada blev det på huden och jeansen förstördes - men jäklar vad sjukt det var! I några sekunder innan jag fattade vad som hände var det lite läskigt, men sedan kände jag hur scout-träningen kickade in. Haha, nej men ärligt så kändes det som något som man tränat på  hundra gånger förut så man visste precis vad man skulle göra. (Sidospår: Fan vad mina barn ska gå i scouterna! Man lär sig så mycket bra.)  Det enda jag kunde tänka på var iallafall att jag måste kväva elden, vilket var lite svårt när Erik viftade så mycket med benet, men det ordnade ju sig det med sedan.

Det var dock inte så himla kul att gå upp till Eriks pappa och berätta vad som hade hänt efteråt. "Öh, ditt barn började brinna lite grann..." funkar ju liksom inte så bra.

  Plåster på såret. 

Och sedan tog vi fjortis-bilder på varandra. Såhär gick det till: När vi hämtat oss och skulle föreviga denna fredags-action med Eriks webcam råkade jag ta ett kort på Eriks ansikte. Och det skumma ljuset i kombination med den dåliga bildkvaliteten och fågelperspektivet gjorde att det hela såg väldigt fjortis och inte så lite emo ut. Killarna begärde att jag skulle ta ett fjortiskort på mig själv också och blev mycket imponerade av mina fjortis-skills. Jamenherregud, man har väl varit fjortis!! Själv fick jag fick härliga 13-år-och-osäker-och-lägger-upp-fula-emo-bilder-på-mig-själv-på-Kramkalas-känslor och bestämde mig för att ta lite fler fina bilder på pojkarna.

    

Det var, om man bortser från det lilla missödet, en mycket trevlig kväll. Liksom resterande helg. Men oj vad jag inte har pluggat något i helgen. Det skulle väl vara matte jag har räknat lite då...

Puss och godnatt! //Sofia

Lycko-paus

Ni vet när man känner sig sådär tom?


image556

Inte ledsen egentligen, men inte heller särskilt livsglad. Sådär så att gråmulet icke-väder känns väldigt rätt.


Så känner jag mig idag. Och i ärlighetens namn tror jag att det beror på att jag behöver en liten adrenalin- och endorfinpaus. Det är fan ansträngande att sväva på moln hela dagarna.

Så idag tar jag en lycko-paus. Imorgon kväll lär det väl ändå börjas igen. Och det gör mig inget alls, om jag ska vara ärlig, ännu en gång...

Som Dalai Lama säger :

"The purpose of our lives is to be happy."

 

//Sofia


Mitt, ditt och andras liv.

De skiljer sig så mycket från varandra.

Mitt liv, med delar av de triviala problem och stora glädjeämnen det innehåller: Det är studiedagar nu. Så himla välbehövligt! Oj, vad jag inte har pallat skolan den senaste tiden. Men jag ska börja ett nytt liv på måndag, jag lovar!

Jag gillar ju egentligen skolan, tycker om att lära mig saker, älskar människorna och tvångs-socialiteten, gillar känslan av att åstakomma saker. Det har dock inte riktigt funkat senaste tiden  - kunskapsbiten iallafall. Andra saker har känts viktigare. Och även om nuet är underbart så borde man ju faktiskt tänka lite på sin framtid emellanåt. Det vill säga plugga. Ellernejvadtusan, man kan ju faktiskt dö samma dag som man tar studenten - och då gäller det ju att man har haft kul innan dess!

Och till er som nu - gud förbjude - tror att jag gått och blivit värsta bad-girl:en bara för att jag känner mer för att leva än plugga, kan jag påpeka att jag faktiskt var på Katedralskolans nördigaste sammankomst idag. Och det var Kattes nördigaste, vi snackar alltså nördigt! Nämligen övning inför Kemiolympiaden. Jag vet dock inte om jag ska ställa upp - kemi är inte min allra starkaste sida även om det är kul och jag är hyfsat bra på det. Nej, biologi is the shit - den olympiaden ska jag lätt ställa upp i! Längtar, typ...

Men nu tror jag tror att jag ska gå och lägga mig. Jag är sådär trött så hjärnan känns lite öm i kanterna och mosig i mitten, du vet.

Ditt (?) och andras liv: Om du vill ha något att sysslesätta dig med denna onsdagskväll, något som kommer beröra dig, få dina tankar att snurra och dig att inse hur olika liv männikor lever och hur olika problem de brottas med så tycker jag att du ska klicka på den
här  länken, skrolla ned till botten av sidan och bara läsa.

Nej, godkväll kära, bästa, mest beundrade läsare! Nu ska jag dra mig mot sängen och bara njuta av all oplanerad och studiefri tid som ligger framför mig. Studiedagar my as, liksom - lärana kan ju bara inte vara så blåögda så de tror att man pluggar på lediga dagar! Okejrå, nån liten läxa ska jag nog göra. På söndag kväll.



Nattpuss! //Sofia

Jag är nyfiken!!!

Nyfiken på dig.

Vem är du? Varför läser du min blogg? Vad tycker du om den? Gillar du hur jag skriver? Tycker du att jag är en tråkig fjortis-bloggare eller ett nödvändigt inslag i vardagen? Vad får du för uppfattning om mig som person genom att läsa det jag skriver? Känner du mig sedan innan eller är denna sida den enda sida du ser av mig?



Ibland undrar jag verkligen vilka alla mina doldis-läsare är! Jag kan nämligen se hur många som läser, även om jag inte kan se vilka. Och jag inser att att de som brukar kommentera då och då - Gunnel, Lisa, David å David, Maggie och Anna - inte själva kan vara ansvariga för de dryga 50 sidvisningar/dag som min sida har.

 Vilka kan de vara? Visst, ett tiotal icke-kommentrande personer kan jag väl få ihop som jag kan tänka mig läser min blogg. Men de läser den nog inte varje dag, direkt. Och det är fortfarande bara 15 pers. Jag blir så nyfiken!

 Du?

Inte för att jag har många läsare, egentligen. Jonas my love på andra siden jorden (Ett liv i exil-bloggen) har 3000 sidvisningar/dag. Och mr Schulman (Sveriges mest lästa blogg) har nog en sisådär 20000 visningar/dag. Men å andra sidan finns det miljontals (och jag överdriver inte) obegåvade amatörbloggare där ute som har en läsare om dagen, vilket iochförsig är förståeligt eftersom de skriver ett inlägg i veckan och detta inlägg, som förresten saknar något som ens avlägset liknar språkkänsla, handlar om nyinköpta strumpor, antal skinkskivor på frukostmackan och hur regnet på tisdagen gör dem lite nedslagna. Sedan finns det förstås de amatörbloggare där ute som är både begåvade och intressanta, och som förtjänar att bli lästa av många fler än de blir idag. Hursomhelst, det jag menar är att min mellantingsblogg ändå blir läst och att jag är väldigt nyfiken på av vilka!

 Så göm er inte!

Jag vet att det inte tjänar någonting till att uppmana folk att kommentera - antingen är man en sådan som gör det eller så är man det inte. Men ändå, det vore kul att veta. Tänk om jag har en skånsk bonde i min läsarkrets, eller en 13-årig Japan-nörd från Örebro, eller tänk om dendär tjejen i min gamla klass som jag inte pratat med på två år läser min blogg? Det är både kul och läskigt att tänka så. De mest oväntade läsarna so far är ju iallafall OD-männen (som tillochmed länkade min blogg på sin intern-sida efter mitt inlägg om dem) och min biologi/kemi-lärare Erik (som råkat hitta min blogg då han sökte på ett kemiexperiment och faktiskt kommenterade). God, jag undrar om han fortfarande läser?!

Men oavsett om du är en uppskattad kommenterare - för det ska du veta, det finns inget som glädjer en bloggare mer än kommentarer - eller en för mig fullständig främling hoppas jag att du uppskattar min blogg. För även om jag skriver mest för min egen skull är det klart att jag vill bli läst och uppskattad - annars kan jag ju skriva dagbok!


Nu borde jag skriva en filmanalys - det är väl därför det känns så oerhört lockande att blogga och bada just nu. Näh, jag tror jag kör en sitta-uppe-hela-sista-natten-variant på denna analys också. Det fungerade faktiskt utmärkt förra gången!

Godkväll på dig, kära läsare! //Sofia


Porr och censur

Det var filmkväll med de bästa tänkbara människorna hos mig igår. De är så kärleksfulla, mina pojkar...

image548 Pimp-Erik! Ska jag känna mig hotad..?

Det är konstigt hur en kväll kan bli så bra trots att man tvingas se på Europas genom tiderna tråkigaste filmer (Filmkunskap A, 50 p). Ni vet den dramaturgiska modellen? Först är det anslag, sen presentation av karaktärerna, sedan fördjupning, sedan konfliktupptrappning - dvs. det blir spännande, och sist ett klimax och en avtoning. De här jäkla filmerna var upplagda på förljande vis: Pyttekort anslag där det inte hände något alls - en telefon visas, typ. Sedan kommer presentationen. Och den fortsätter. Och fortsätter. Och fortsätter. Och fortsätter. Och sedan kommer en avtoning - lite dyster musik och bilder på ofödda barn. Slut.

"Hyllade filmer" - det känns lite kejsarens-nya-kläder-syndrom, alla tycker det är skit men ingen vågar säga det för att inte verka dumma.... Pucko-hyllare!

Jag planerade att föreviga denna kväll, även om det som ni vet är väldigt svårt att fånga stearinljus-mys-flumm-stämning på bild. Men jag tänkte försöka! Dock hade David andra planer...


Okej, en gång är förståeligt att man råkar skymma någon med en kudde. (FÖRRESTEN! YOU'RE IN FOR A TREAT OM DU LYCKAS ZOOMA IN KURLANDS ANSIKTE!!! Jag har aldrig sett något kåtare i hela mitt liv.)

   Men tv..tre, David? GE DIG.

 Titta, där är ju den censurerade Lisa! Och jag kan meddela att det är fullt möjligt att sitta fem personer i min soffa...

Men nu är det hög tid för sängen. Jag sov typ tre timmar igår natt. Förstår inte varför...

Tack och godnatt! //Sofia


Och plötsligt kändes det inte lika vackert längre.

"Jag har hört rykten om dig, Sofia... Är du tillsammans med nån nu?! Nej, jag fick inte säga vem som sa det. Jaha, går ni i samma klass, är inte det jobbigt? Men hur blir det när ni gör slut?! Gud vad du inte känns som pojkvänstypen! Vaddå, vad föll du för då? Man brukar ju bli kär på våren... Du vet, ta det försiktigt, jag har kompisar som blivit dumpade direkt efter att de haft sex med sin kille. Varför nu, ni har ju kännt varandra i över ett år? Ska vi jämföra vem som har det bäst i sitt förhållande? Men varför inte, det brukar man ju alltid göra. Haha, gud vad hela Uppsala kommer veta det här snart och ha åsikter om det. Jag undrar hur länge det kommer att hålla..."

Och plötsligt kändes det inte lika vackert längre.



Jag förstår att folk är nyfikna. Jag är också nyfiken. Men, snälla, plocka inte sönder och analysera bort det fina.

Rykten? Rykten? Och vad menar du med att du inte får säga, det är inte som att jag vill hålla det hemligt - då vill man väl inte vara tillsammans med någon om det ska vara hemligt?
Ja, i samma klass. Ibland undrar jag om folk har varit kära överhuvudtaget - det är ju inte direkt hemskt att få vara med den man gillar. Få vara med den mycket.
Göra slut? Vi har ju varit tillsammans i en vecka, måste jag tänka på det nu..?
Inte pojkvänstypen, som om ingen skulle kunna gilla mig..?
Jämföra vem som har det bäst? Jag är inte ett dugg jävla intresserad. Andra människor får ha vilka slags förhållanden de vill, underbara eller konstiga - jag känner inget som helst behov av att varken jämföra mig med eller bli jämförd med dem. Varför försöka "bräcka" någon annan? Ett förhållanden är ens ensak - eller tvåsak, då.
Bläh, jag vill inte tänka på gamla klasskompisars och ytliga bekantskapers åsikter om huruvida det är en passande förbindelse eller inte.
Jag gillar honom - kan jag inte få göra det utan att motivera varför och varför nu och varför... åh. 

Jag blir faktiskt skitledsen. Kan man inte bara få vara lite kär och lycklig ifred?



Jag vet att jag inte borde bry mig. Men folks cyniska och missunnande förhållningssätt gör mig ändå nedslagen.

Något som däremot gör mig oerhört glad är mina närmsta vänner. För de har bara helhjärtat varit glada för min skull. Gud, vad ni är underbara!!! Tack, tack, tack för att ni finns! Ibland undrar jag hur jag kunde bli så otroligt lyckligt lottad... 

"Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det fordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som har framgång."

- Oscar Wilde



Men iochförsig. Vem fan bryr sig om vad världen tycker?!

Jag har ju fått den jag vill ha. //Sofia

Love is in the air!

Det här är det lustigaste jag varit med om på länge.

I helgen, så skaffar:
¤ Maggie pojkvän
¤ Lisa pojkvän
¤ Jag pojkvän

What are the odds, liksom?!

Och Erika har ju förstås sin Gabbi. Men ofta alla i vårt lilla gäng får pojkvän SAMTIDIGT. Det är ju bara helt sjukt! Helt sjukt bra, för att vara exakt.


image541


Den sammanlagda halten adrenalin och endorfiner som åker runt hos oss måste vara rekordhög! Liksom antalet fåniga småleenden, bortglömda måltider och sömnlösa nätter. Haha, nykärheten är helt enkelt på topp!



Och det är så otroligt fint gjort av den lilla gubben bland molnen att inte glömma bort mig den här gången. Ihh! //Sofia

Tips!

House - 21.00 på 4:an, varje tisdag

Sköönaste serien. Man måste bara älska den mannen.

Jag ska skriva nått (JA; NÅTT, D.) substasiellt någon dag, jag lovar, men nu ska jag bada. Åh, jag älskar att bada! Bara sjunka ner i det varma vattnet, låta det omsluta hela ens kropp och bara njuta... Jag tror att jag skulle trivas som romare. Tänk att få bada varje morgon! Eller romersk man iallafall, sköta hushåll och inte få röra sig ute som man vill är inte riktigt min grej.

Fler bad och knäppisdoktorer åt folket! //Sofia

Det här är inte bra.

Jag har inte räknat ett enda mattetal den här veckan. Och då har vi ändå ett sjukt tempo på C-kursen, genomgångar två tredjedelar av lektionerna och läxor som om man gjorde dem skulle ta två timmar att göra. Förstår ni hur efter jag ligger?

Jag har inte lyssnat på ett enda ord av vad fysikläraren sagt den här veckan. Håller vi fortfarande på med sträcka-tid-diagram?

Jag har inte läst en enda sida i the Picture of Dorian Gray den här veckan. Sa Lars att vi skulle läst tillochmad kapitel fem till på tisdag?

Jag har överhuvudtaget inte varit i närheten av att börja på filmanalysen av Vansinningt förälskad den här veckan. Den ska in i morgon. Jag som brukar ta minst tre dagar på min att färdigställa uppsatslikannde saker. hur ska detta gå?

 Inte för att vi egentligen pluggade på Balder, men skillnaden är att man inte behövde göra det heller. Nu måste man faktiskt göra vissa läxor för att få bra betyg. Bläääh, vem uppfann hemläxor?!

Och vet ni vad det värsta av allt är? Att jag sitter här och bloggar om  hur mycket jag borde göra istället för att göra det.

Dessutom tycker min mamma att jag ser ut som en knarkare.

Alldeles strax kommer dock Lisa (Usch vilket fult ord strax är, egentligen. Alldeles snart låter mycket bättre, rätt gulligt på något sätt, även om det inte är korrekt.) och vi ska jobba på vår filmanalys. Hon har faktiskt inte heller börjat. Men vaddå, vi har ju halva dagen och hela natten på oss.

Ingen panik, där, alltså. //Sofia

Det ska börjas i tid

image538

- Gunnel, 5 år

HAHA. Jag älskar den flickan!

//Sofia

Ett PS till alla mina stackars anonyma läsare (jag misstänker nämligen att de ca tio jag vet läser min blogg inte gör det fem gånger om dagen var): Förlåt att jag är så kryptisk och konstig, men vissa delar av ens liv ska vara bara ens egna. Och dessutom har ju det numera avslutade kriget med min mor handlat om privatliv och bristen på sådant... Men håll ut, om ett tag (eller så) kommer jag bli normal igen. Lovaj! DS.

The sky is not the limit, I know, 'cause I feel higher today!

Jag kapitulerar.

Det är ändå ingen idé att kämpa emot. Om nu livet har bestämt sig för att hända just nu så får jag väl helt enkelt gå med på det.

Jag är så jäkla glad! Den himelske administratören har visserlien miskakylerat den tid allt som ska hända tar, men har ändå ovanligt trevliga nycker för sig just nu, måste jag säga. Visserliger råder fortfarande tredje världskrig här hemma och min biologiuppsats kan ju gå och ta sig på något mycket oanständigt ställe, men allt känns lite underbart ändå. Och då har jag ändå sovit fem timmar sammanlagt på två dyngn nu... (som synes på bilden från igår.)

 

Tänk om jag har drömt alltihop? Det känns trots allt lite för bra för att vara sant.
 
//Sofia

Ketchupeffekten

Först händer ingenting. Sen händer ingenting. Sen händer ingenting. Sen händer ingenting. Och sen händer allt på en gång.

image536

Men jag har inte tid just nu, kära liv. Jag måste skriva labrapport.

Den som administrerar där uppe måste vara nästan lika dålig som den som innehar motsvarande position på Katedralskolan...

//Sofia

Jag har sovit.

10 timmar.

ÅHHHHH SÅÅÅÅÅÅÅÅ SKÖÖÖÖNT!



Det känns som det är första gången sen sommarlovet jag sover ordentligt! (Och det skadar ju inte att jag missar Lars today heller...) Ihh! Nu känns livet och allt galet bra igen!

 

Jaaaa! //Sofia

PS. Nej, det är inte jag som tagit stalkerbilder på sovande män. Skulle aldrig falla mig in att göra nått så busigt... Haha, men ärligt så är det faktiskt inte jag - jag är tillochmed med på en bild. Fast det förstås inte så lätt att se, jag ser mest ut som en liten korv där bredvid David (i jätteläskig frisyr)... DS.

Han är inte bara snygg och begåvad.

Han gillar Sverige också.

image526 Vilken man!

Och vilken röst! Och så är han nitton år och skotte.

Nämnde jag förresten att han var snygg?

  

Och begåvad?

Cross the border, into the big bad world
Where it takes you 'bout an hour just to cross the road
Just to stumble across another poor old soul
From the dreary old lanes into the high street madness
I fight with my brains to believe my eyes


Paolo Nutini... Gah! //Sofia


På andra sidan jorden

Jag skulle förstås kunna skriva om kulturnätter i Uppsala och mystiska känslor för ännu mer mystiska personer, men jag tror att jag avstår. Jag tror att jag för en gångs skull ska blogga om någon annans liv. Någon vars liv är nästan lika viktigt för mig som mitt eget. Och som dessutom är betydligt mer händelserikt än mitt eget för tillfället. Det är skit att hon bor på andra sidan jorden, den flickan.



Det händer mycket där down under. Mycket och konstigt.
I veckan har Elin...

...varit på dejt på en bondgård

...blivit seriöst tillfrågad om hon vill gifta sig med sin 20-åriga bondgårds-dejt.
Efter att de träffats tre gånger.

...fylledansat med en av sina NZ-kompisars föräldrar

...hånglat med min lågstadieklasskompis Jessica, som tydligen också bor i Wangarei.
Jag orkar inte ens kommentera hur liten världen är. Jessica hade iallafall berättat om hur frispråkiga jag och Gunnel var när vi var små (vi gick i samma klass alla tre) och att hon inte visste med mig, men att Gunnel fortfarande var det. "Hon är en sån där som typ kan säga: Fan va kåt jag blev nu!"
Elin hade svarat att jag också var det fortfarande.

...sovit hemma hos sin bästa NZ-kompis expojkvän tillsammans med ovan nämnda Jessica.
Eftersom jag vet hur rädd Elin är om sitt oskuldsfulla (host) rykte så måste det påpekas att de hade separata sängar. De av olika kön iallafall.

...insett att inga internetsidor utom bilddagboken fungerar för henne.
Stackars liten.

...fått reda på att det är vanligt att ha sex i biosalonger i Nya Zeeland och att föreslå att man ska gå på bio är ungefär som att säga: "Vill du knulla med mig?"
Mystisk nation...

...pluggat tio minuter till en tre timmars lång examen om någon dans med ett så mystiskt namn att jag förträngde det innan jag hörde det.
"Jag kommer vara så korkad när jag kommer hem! Jag har räknar typ sexans matte här." Liite skylla dig själv, bejb? Men ska inte Sverige ha ett slappt skolsystem..?

...ätit typ sånna där vegitariska creps som vi får i skolan till frukost

...blivit påkommen av en killes pappa som hon aldrig träffat tidigare med att ligga i deras soffa framför teven och asgarva (och ni vet hur det låter när Elin asgarvar) åt hur konstiga alla där måste tycka att hon är, medan killen i fråga var i duschen. Pappan hade förstås trott at hon skrattade åt teven och tittat efter vad som var så kul. Det var nyheter på teven.

...sagt att svenskar är kända för att vara små och korta för att slippa förklara att hon är ett undantag.
Jag förstår henne. I Skottland: "But I thought scandinavians were supposed to be tall, why are you two so tiny?" Tiny? TINY?! Fuck off.

...drömt om mig minst tre gånger. 
Första gången la vi ut fårskinn i Domkyrkan tillsammans. Andra gången var vi små igen, gick i sjuan och hade likadana kläder som vi har på ett gammalt fotografi. Jag var sjuk och låg i en säng och Elin sa att jag inte fick vara sjuk, för vi skulle uppleva så mycket roligt när vi blev större och började i nian och gymnasiet! Tredje och de andra gångerna fanns jag bara där i drömmen. Gick förbi utanför fönstret när hon åt mat med sin familj eller dök upp på en engelskalektion. Lite sådär som man drömmer när man är kär i någon.
Det känns bra att veta att någon drömmer om mig på det sättet! :)

image523 
Det är inte lätt att vara vilse i världen.

Men det är bra att ha någon att ringa mitt i natten när man behöver prata. Puss på dig Elin, du räddade min kväll! //Sofia


The Start of Something

It's just 'cause I like you

Oh, take me on back, take me on back and take me back
To the place where I could feel your heart

Is this the end or just the start of
Something really, really beautiful

Wrapped up and disguised as something really, really ugly

Won't you... Come by and see me,

I'm a love letter away


//Sofia

Och detta var helgens bästa.
The Start of Something - Voxtrot

Regn

Regn är fint. Regn är bra. Regn är underskattat.

'image520

Men på kulturnatten?

Nej tack.

//Sofia

Tycker Om När Du Tar På Mej

Visst är Per Gessle en sångskrivarmaskin utan like. Och visst gör han trallvänliga melodier. Han är väl en hyfsad sångare och en intagande live-artist. Men det är inte därför Sverige älskar honom. Nu kanske jag inte ska dra hela Sverige över en kam - folk kan ha vilka skumma motiv som helst för sin Gessle-kärlek, men jag vet iallafall varför jag tycker så mycket om honom.

Det beror på att han är den enda - nej, okej, någon liten förortsmusiker med en publik på 13 pers skulle säkert också kunna göra det - men den enda etablerade musikern i Sverige, som kan döpa en låt till "Tycker Om När Du Tar På Mej".

Inte ens allas vår Ted hade kommit undan med det. Du måste faktiskt heta Per Gessle för att med hedern i behåll kunna göra något sånt.

 Och det måste man ju bara älska honom för.

Jag tycker om när du tar på mig
Jag tycker om dina fingrar mot min panna
Tycker om när jag betyder nåt för dig
Det kan aldrig kännas bättre än så här

Och sedan har jag alltid fascinerats av detdär med fingrarna mot pannan. Jag får en så himla lustig bild - någon som står en bit bort sträcker ut armen och sätter, appropå ingenting, sina fingrarspetsar mot en annan persons panna. Skumt.

Men jag gillar det skarpt - skriva en låt om närkontakt!

You go, Gessle! //Sofia


"Men där är det ju bara en massa kineser!"

Gänget från klassen sitter på bryggan efter skolan och njuter av vad vi misstänker kan vara den sista sensommardagen i år. Erik "Jesus" Sollenberg har köpt högtalare så att vi kan lyssna på våra ipodar, klassens mobbade vattenpipa (current adress: papperskorgen vid järnbron) är framtagen för de som gillar sånt, solen värmer och livet är sådär vardagsmysigt och himla bra som det plägar vara soliga septemberdagar på bryggan i Uppsala.

 

Då kommer ett gäng skrikiga, snaggade märkesklädeskillar i vår ålder förbi och säger nonchalant:
"Varför sitter ni här och röker vattenpipa, då?"

(Inte för att vi - dvs de som gör sånt, inte jag! - gjorde det, klassens pipa var tydligen ett dåligt exemplar och ska bytas ut.) Men annars var det väl rätt uppenbart att det var himla skönt där just då..."Vi är nya här i Uppsala, vi är från Stockholm. (No shit) Vad kan man göra här i stan egentligen? Vaddå hänga på bryggan, den är ju skittråkig!"

"Ni kan ju alltid gå till gamla bryggan, där på andra sidan bron."
"DÄR? Men där är det ju bara en massa kineser!"

Jo, för det är ju allmänt kännt att Uppsalas alla kineser alltid hänger på gamla bryggan...



Stockholmare! //Sofia


Erken med NV2!


image487

   

The man, the myth, the legend - Erik Östlund
image489

  Stina och Karin och...  vadarstövlar <3

image515

Blåst + roddbåt = inte kul. Iallafall om man ingår i den grupp vi ser ovan... Vi hade ju Oskar. (Haha.)

 Han kunde ro.   Han kunde simma.
(VARFÖR lät ni honom SIMMA och hämta näten?! Om nån undrar varför jag inte kunde stoppa pojkarna så berodde det på att jag låg i sängen. Jag hade ju artbestämt plankton kvällen innan...)

image516 


    Samanta jobbar.  Erik tänker på att jobba.    Lövis tänker inte ens på att jobba.


  Robin tittar på alla intressanta plankton jag hittat. Det är konstigt vad skadad man blir efter ett tag. "Ja! En ny art!"

 Jag ritade av den nya arten... "Det där är ju en polyartra!"  Hur tusan kunde mr Östlund se det?!

  Bli inte oroliga, jag har gått ner dedär kilona igen... Shit, vad kallt det var där!

image488

    Syrehalten i vattnet bestäms. (Och David slänger med sitt affro.)

image500 
Kvällsmys!

      Det fanns en soffa!  

    Jag å min Lisa!


And here comes the best part...

image501

DET VAR VI!!! :D

För er som inte är insatta i historien:

Det började med att vi skruvade ur alla glödlamporna i killarnas rum. Sedan bestämde sig DavidåDavid för att ställa två mobiler på ringning, en på halv sju och en på sju. De skulle ju gå upp klockan sex för att fiska, så de tänkte störa resterande killar. De gömde sina mobiler på lite halvdåliga ställen, under kuddar och i sänglampor. 

Detta gav mig och Erika en utmärkt idé.
Vi skulle också sätta en mobil på ringning i killarnas rum. Men vi var lite smartare... Vi satte alarmet på klockan fyra och skruvade sedan av glaskupan till taklampan. (Det var lättare sagt än gjort.) Där lade vi sedan i min mobil och skruvade noga tillbaka kupan. Jag flyttade också en av mobilerna i sänglampan till bakom elementet, där skräller det mer, tänkte jag...

Morgonen därpå, när vi vaknade utvilade och glada, undrade vi förstås om vår plan hade gått i lås.
"Sovit gott?"
"Ja... eller, nej! Det ringde ju fucking mobiler överallt hela tiden! Bakom element och i taklampan! TAKLAMPAN?! Vem fan lägger en mobil där? Klockan fyra..."

ÅH. Jag kan se det framför mig... Hur killarna klockan fyra hör en irriterande liten melodi plinga i den blinkande taklampan (vi hade förstås ställt in signalen på jobbigast möjliga) medan vibrationerna växer och fortplantar sig genom glaskupan. Hur de yrvaket sätter sig upp och ba, vad faan! HAHA. Jag dör! Sedan fick vi reda på att de inte hade pallat göra något åt det första gången heller, utan att mobilen tystnat och ringt igen vid halv fem... HAHA. Då hade David tillslut lyckats få ner lampan (vilket nog var rätt svårt med tanke på att de inte hade några glödlampor i sitt rum så de inte såg vad de gjorde).

Och det bästa av allt var att de absolut inte fattade att det var vi!
"Vi har ju mobilen, så vi kan ju se vem det var som gjorde det."
Bara det att jag en kvart tidigare smugit in i deras rum och tagit tillbaka min mobil...


Vi är så jäkla bra ibland. Tyvärr råkade Kurland få syn på min mobil i skolan igår, och hela saken kom upp i dagen. Jaja, jag har sällan haft så kul som vid frukostbordet den dagen när killarna beskrev hur David frustrerat stått och skakat den låtande, blinkande taklampan mitt i natten...

  Älska! //Sofia

Hos Maggie

I mitt förra inlägg skrev jag om oväntade och jobbiga händelser på tåg. Idag ska det handla om oväntade, om än mer spårade än jobbiga, händelser hemma hos en kompis.

Vy från Maggies vardagsrumsfönster:

image485

Jaha..? En syrénbuske, vad är det med det, kanske ni tänker nu.

Men vad är det där vita som skymtar uppe i vänstra hörnet?

image486

En tampong!?

Ursäkta, men HUR har den kommit dit? Som ni kan se är den prydligt upphängd och kan således inte blivit uppkastad och råkat fastna. Maggie påpekar att hon är fullkomligt säker på att hon själv inte är skyldig (vilket säkert kan stämma eftersom alkohol inte ingår i hennes helgvanor). Då busken är för klen för att fungera som klätterställning återstår alternativet lyktstolpsklättring.

Jag, Lisa och Maggie diskuterade igenom detta noga igår, och det verkar faktiskt vara den enda möjligheten. Nu är bara frågan: VARFÖR hänger man upp en tampong utanför någons vardagsrumsfönster?

Alla spekulationer välkomna!

 //Sofia

På tåget

Mannen brevid mig har jeansjacka, nedbitna naglar och ljusblå ögon. Konduktören är en tunn kvinna med dålig hållning som samlat håret i en slarvig knut i nacken.

Hon försöker få biljettutskrivaren att fungera eftersom jag måste köpa biljett på tåget - SJs automater i avgångshallen var trasiga. Den lilla apparaten vill inte alls fungera. Hon står kvar där framför mig länge.

Sedan hör jag mannen bredvid mig fråga henne något.


"Ur...ursäkta, var du i Thailand för ett par år sedan?"
Smärtan hon inte riktigt hinner dölja innan hon viker undan med blicken. "Jo.. jag..."
Vänligt och aningen ansträngt. "Det tog ett tag, men nu känner jag igen dig."
Ett blekt leende. "Ja, nu känner jag igen dig också. Hur... (tystnar) Vart är du på väg? Ja, Uppsala förstås."
Drar ett djupt andetag. "Jo, Uppsala. Privata ärenden. Jag jobbar kvar i Stockholm."
"Jaha, jo. Men du får...
(tystnar ännu en gång) vi ses."
Tittar bort. "Hej."


Plötsligt kändes inte mitt biljettstrul lika viktigt längre.

Jag kunde inte förstå vad jag just hade fått veta om dessa två människor, som sekunder tidigare i mina ögon hade varit alldeles otroligt vanliga och ointressanta. Jag kunde inte förstå att jag satt där mellan dem, men inte delade något av det fruktansvärda de varit med om. Det var obehagligt och starkt och nära. En ofrivillig och djup, om än mycket kort, inblick i dessa två personers innersta.

Det är så lite vi egentligen vet om de människor vi möter.

//Sofia