Hon klarar inte språket, förstår du
"Och jag har ju inga pengar att stoppa upp i mobilen... Vaddå, heter det inte så?"
Puss. //Sofia
Iaktagelser från shoppingsverige
Jag hade inte gått på stan ordentligt eller köpt några nya kläder sedan terminen började och kände således inte heller något sug efter shopping. Jag vet inte vad som hänt, men mitt modeintresserade jag har nog tagit semester den här hösten - jag läser knappt ens Veckorevyn när den kommer längre. Men hursomhelst var Anna och jag i Stockholm i helgen, och eftersom det känns dumt att försitta ett sådant ypperligt köptillfälle gick vi på stan för att shoppa.
Detta var vad jag lade märke till:
1. Herravdelningen är alltid på gatuplan eller övervåningen, medan damavdelningen är på undervåningen. Det är sant! Titta bara i en butik nära dig... Varför? Det är ju bara skumt. Har alla män källarskräck? Eller fel på benen? Alltså, när jag insåg det var inte feminist-Sofia inblandad, då var jag bara ärligt undrande, men nu börjar hon vakna till liv... Varför ska kvinnor behöva gå i trappor och stå ut med dåligt ljus för, när männen slipper?
2. De minsta BH-storlekarna hänger alltid högst upp. Eftersom långa och stora personer ofta har större bröst än korta och små personer, är det inte naturligare att hänga de stora storlekarna högt upp och de små långt ner då? Det är inte kul att stå och hoppa för att nå...
3. Svenskar är stumma. Hur svårt kan det vara att säga "ursäkta" eller "oj, förlåt!" när man går in i någon eller kör på en oskyldig fotgängare med sin cykel..? Bakläxa svenska folket! De är faktiskt betydligt mer konversibla och således trevligare, utomlands.
4. Man hittar alltid vad man inte letar efter. Anna ska ha en vinterjacka och jag ska ha en tjocktröja. Jag köper en vinterjacka och Anna köper en tjocktröja.
5. Det finns snälla och ordentliga människor på bussen. Jag är äntligen hemma - packar upp, småstädar lite i rummet, sätter på musik, stöter på några enkronor som ska läggas i plånboken. Tittar i väskan. Ingen plånbok. Gulp. Tittar i rummet, hallen, köket, garderoben. Ingen plånbok. PANIK. Min plånbok får inte vara borta!!! Blir smått hysterisk och gråtfärdig, just vad jag behöver nu när jag är luspank och sönderstressad! Då ringer mobilen. "Hej, det är Anita från upplysningen, jag har din plånbok här. Allt verkar vara kvar." Jaaaaaaaaa. JAAAAAAAAAAAAAA!!! Pust.
Tack och hejdånuharjaghundrasakerattgöra! //Sofia
Det går utför med världen
Haut couture-foppatofflor. Jag HATAR foppatofflor. Och detta var inte direkt snyggare...
Alltså. Hjälp.
Ibland undrar man hur det står till med designer, tillverkare, affärsbiträden, kunder...eh, mänskligheten! //Sofia
Bildbevis
Innan det började...
MELODIFESTIVAL står det där uppe. (Jag är det röda s:et...) Och på scenen ser man orkestern och körgradengerna.
America, låten där jag och Maggie spelade skumma paparazzis. I bakgrunden syns Miriam som är en stel docka innan hon blir "uppvriden" av min eminenta vingmutter... Then she becomes a staaar!
Vinnarbidraget. Before the World Goes Under - japp, lika stor hallelulja-varning som det låter, med text om att vi ska vara snälla medmänniskor och små söta barn på scen. Men hon var duktig, Olivia, som båda skrev och framförde låten - 13 år gammal.
Schlagermedly:
Diggilo-diggiley-killarna. Heeelt underbara.
Jag själv som (en blond) Nanne Grönvall och Sarek på väg ut. Wah, det var läskigt, men det var kul också!
Up close:
Carola.Tack mamma, pappa, Anna, Hannah, David och, eftersom Erik är en svikare, Davids mamma, för att ni var och kollade på mig! Och extra tack och beröm till Anna för skitsnygga bilder!
Tillsist vill jag bara säga grattis till...
NV2:s mattegeni Peter, som blivit uttagen till mattelandslaget - en av fem i Sverige. Alla rätt på provet, det vill säga bästa gymnasieeleven i Sverige på matte. Vi är stolta över dig! (Uhh, jag vill också vara sådär äckligt smart! Om man har gått i samma klass som den killen i snart åtta år borde väl något ha smittat av sig..?)
NV2:s alla kemigenier som lyckades asbra på kemiolympiaden - och särskilt David som var bäst av alla tvåor och trea totalt. Stolt igen. (Och nej jag ser inte alltid så där purken ut på labarna och ja det är den blonda och min egna David som åsyftas.) 
NV2:s showflickor, alltså Maggie och jag, som klarat av värsta största konserten, med dans sång och solo och dessutom två prov och förkylning på samma vecka. Heja oss! Och jaa, lite stolt där med. (Gah, Maggie sminkad! Vart är världen på väg?!)Tack och godnatt! Nu ska jag försöka kurera min förkylning lite grann... //Sofia
Om 9 timmar...
Just nu är jag faktiskt inte nervös alls. Det gick bra på genrepet igår och dessutom kommer jag ju ha stöd av ett antal barnkörer. Så det är lungt... eh.. typ...
Men om jag ska va ärlig så uppväger fördelarna. Det är så sjukt kul att stå på scen! Som kör, solist och, otroligt nog, dansare. Fast jag kan inte förstå att jag just skrev det där sista. (JAG KAN INTE DANSA. ALLS.)
Och ja, när livet inte längre är Musikskolans Melodifestival, det vill säga imorgon, ska jag börja blogga bra igen. Men just nu kan jag inte koncentrera mig...
Ah! //Sofia
Dagens lärdom
Körhelg + sena nätter = dålig kombination
Jag. Är. Så. Trött.
Vad har jag gett mig in på?!
Om tre dagar, TRE DAGAR, ska jag, inför ca 1000 personer på Uppsalas näst största scen, sjunga ett jätteläskigt solo. Kommer ni ihåg Nanne Grönvalls "Avundsjuk" som var med i Melodifestivalen 98? Den ska jag sjunga. Iklädd svart klänning, klackskor och spetsiga öron ska jag framföra refrängen tillsammans med ett par barnkörer.
Det är svårt att sjunga den låten. Mina röstresurser är inte direkt i klass med Nannes... och det var två år sedan jag sjöng i mick senast. Jag var livrädd när vi skulle köra igenom schlager-medlyt, som den tillhör, med orkestern idag.
Men efter lite träning med min körledare känns det bättre. Asså, bättre. Inte bra.
Fast jag kan, jag vill. Jagkanjagvilljagkanjagvilljagkanjagvill. Och detta kommer gå bra. Sådetså.
Uppsalas ovanligt fula konserthus ur en ovanligt snygg vinkel.
Stora. Scenen.
Bortsett från nervositeten som gränsade till panik sekunderna innan jag tog över mikrofonen på orkester-repet, har det vait en trevlig dag. Man blir så glad av att sjunga! Det är faktiskt vetenskapligt bevisat... Det släpps ut 80% mer endorfiner när man sjunger jämfört när man sitter och tillexempel läser (Karin Eklund). Även om man bara sovit fyra timmar och är på sitt värsta livshatarhumör så går (eller snarare stutsar) man från ett körrep med en massa energi i benen och ett leende på läpparna. Det går typ inte att vara nere efter att ha sjungit i några timmar!
Min kör, Devisa, är dessutom en showkör, så vi dansar och gör koreografier till nästan alla låtar vi framför. Så även om du kan undvika att bli glad av att sjunga, så måste du vara gjord av något mycket svårsmält material för att inte bli sprallig och lycklig av att hoppa omkring och dansa i en prickig kjol till schlager-musik skriven av åttaåringar... 
//Sofia
(Musikskolans melodifestival är en tävling som genomförs ungefär varannat år. Alla som går på kommunala musikskolan i Uppsala får skicka in bidrag, vilket betyder att allt från poplåtar skrivna av två åttaåriga bästisar till sambainspirerade beachsånger och proffsiga Devisa-tjejers egna countrylåtar finns med. På tisdag kommer åtta bidrag framföras av en orkerster, solister (mest ur Devisa), Devisa och ibland några barnkörer.)
Konsert!
Vill du veta vad denna plötsliga kreativitet ska tjäna till? Kom till:
MUSIKENS HUS (Uppsala konsert och kongress, som nördiga kommunsnubbar anser att det ska heta)
Den 23:e Oktober kl 19.00 (dvs. på tisdag)
Stora scenen
Musikskolans melodifestival
Där kommer du även få uppleva 8 nyskrivna låtar som framförs av min eminenta kör Devisa, ett antal barnkörer och solister. Jag själv kommer att hoppa runt och göra klappramsor i världens fulaste gulprickiga kjol, vara läskig paparazzi och sjunga ett kort solo förutom att stå i kören, förstås. Det kommer bli askul och världens stämning - det rymms 1100 pers i stora salen på Musikens Hus (känns jättebra att hoppa runt i barnsliga kjolar inför så mycket publik - men vad gör man inte för musiken?)
Det finns ca 200 biljetter kvar - så skynda på!
Biljetter här eller på själva Musikens Hus.
Välkommen! //Sofia
Da Vinci norpar lik och leker Gud
Under ett antal år har drygt ett tjog lik stulits från Venedigs likbod. Att stjäla en människas kvarlevor är inte bara en makaber handlig, det är även en olaglig sådan. Da Vinci försvarar sig med att anatomiska studier är viktiga för förståelsen av människans sjukdomar och åldrande och att det ändå handlar om "kroppar som ingen kommer att sakna - skökor, suputer och skattmasar". Han påstår sig faktiskt ha funnit orsaken till varför vi åldras och dör. Då han jämförde en gammal mans hjärta, lungor och blodkärl med en tvåårings fann han att den äldre mannens kärl var belagda med någon slags gegga, medan den yngres var rena och öppna. Detta att kärlen är belagda, menar Da Vinci, är orsaken till att gamla människor dör, eftersom blodet inte längre kan ta sig fram i igenkletade kärl.
Da Vinci anses redan mycket underlig på grund av sina onaturliga experiment och banbrytande åsikter och kyrkan har länge hållit honom för ogudaktig. Bland annat anser han, hur osannolikt det än kan te sig för en förnuftig renässansmänniska, att människan i en framtid kommer att kunna flyga. Påståendet att ha funnit orsaken till åldrandet har dock skakat många heliga män i botten och slutgiltigt vänt kyrkan mot Da Vinci. Pånyttfödelsens egen huspräst, som i denna fråga säger sig kunna tala för hela det religiösa samfundet, meddelar att det endast är Gud som skall bestämma när någon skall lämna jordelivet och "att igengeggade kärl bara är meningslöst och dessutom hädiskt dravel".
Imorgon ska några tjejer i klassen lämna in vårt svenskaprojekt - Pånyttfödelsen - en tidning om renässansen, och denna artikel är ett av mina bidrag. Man måste ändå säga att han var lite före sin tid, den mannen. (Även om han hade den dåliga ovanan att snatta lik.)
//Sofia
Pulkapress
Plus att det är barnsligt roligt att åka pulka!
Det skulle dessutom se sjukt kul ut i verksamhetsrapporen vid årets slut: Den 18:e December for ett antal medlemmar ut till Sunnerstagropen för att undersöka den svenska vinterfloran. Med hjälp av medtagna pulkor pressades ett antal okända växter innan det var dags för energipåfyllnad i form av varm choklad och kakor. Vid dagens slut var alla de deltagande medlemmarna uppfyllda av nya kunskaper och gick med behagligt trötta ben och rosor på kinderna hemmåt för att begrunda dagens lärdomar.
Tillslut vill jag bara inflika ett litet "Grattis". (Med min oskyldigaste röst): Grattis på födelsedagen pappa! Nu är det bara två år kvar tills du fyller 50! Det känns väl bra?
Pulkapussar! //Sofia
Jag har ju inte för vana att skriva om pålägg...
GRATTIS FETAOSTEN!!!
Yes. Detta läste elsa och jag i förbifarten i SvD idag. Det känns ju väldigt viktigt att påpeka att denna världesomvälvande uppfinning firas idag. NOT. Alltså, seriöst, det måste vara någon som har alldeles för lite att göra som kommer på att man ska ge fetaosten en egen dag!
Fast det är ju förstås rätt gott... Cheese! //Sofia
Dagarna man aldrig vill ska ta slut
Dagar då man träffar sina vänner och sittandes på trasmattorna i deras rum pratar och dricker te och pluggar lite halvhjärtat, samtidigt som gammal barnpop spelar i bakgrunden. Och dagar som, när de övergår i kvällar, bjuder in till fest eftersom ens pojkvän fyller år.
Kvällar som är fulla av sköna människor - sådana som man känner och tycker om sedan innan och sådana som man lär känna och börjar tycka om under kvällen. Kvällar där rökringar, starka chips och skratt blandas med stämsång, böghögar och retsamhet. Kvällar då alla sitter i knät på varandra och äter av en tårta med värmeljus på. Kvällar där vilda brottningslekar krävs för att hindra raderandet av vissa bilder. Och kvällar där alla engageras i mystiska och väldigt underhållande improvisationsövningar som utmynnar i många gapskratt och applåder. Kvällar, som när de inte längre kan kallas kvällar, är så mysiga och trevliga att folk inte kan slita sig utan leker ännu en lek, en lek vars innehåll är förevigt konfidentiellt.
Nätter där skrik och skratt blandas med seriösa samtal och uppriktiga svar. Nätter som avslöjar, förenar och roar. Nätter vars samtal, när de flesta gått hem, fortsätter att engagera och hålla de kvarvarande vakna. Nätter där samtalen aldrig vill ta slut eftersom man är på precis samma våglängd och orden bara forsar fram. Nätter där timmarna bara försvinner iväg och det plötsligt är morgon.
Och de tidiga mornarna då man inser att det oundvikliga är nära, att natten måste ta slut och ny dag börja. Och då man även inser att det inte gör något, eftersom man har haft så himla kul och eftersom man får somna tillsammans med samma person som man vaknade med.
De tidiga mornar då man inser hur jävla härligt det är att få finnas till, egentligen.
//Sofia
He's done it again!
Se oerhört jäkla skitkåt ut! Hur någon kan lyckas se så kåt ut är nästan svårt att tänka sig... Och dessutom göradet TVÅ gånger?!
Vilka orgasmer den mannen måste ha...............
//Sofia
Lite strypsex, någon?
Hemma hos Lisa lyssnar vi på AQUA, klistrar in rosa piprensare i böcker som ska skickas till USA och diskuterar Erikas tyskakunskaper medan jag demonstrerar varför jag inte gick dansklass. Vi kommer fram till att detta bekräftar alla fördomar om vad tjejer gör när de träffas, att det är illa att jag ska dansa på scen inför 1100 pers om två veckor och att Erika kan tre ord på tyska. Dessa är bumsen, entdrosslen och lederhosen, det vill säga knulla, avlägsna strypningen och läderbyxor. Hon skulle klara sig finfint i Tyskland tror jag... åtminstone i vissa, ehm... mindre belevade kretsar.
Naaajs. //Sofia
"Nu är jag lika stor som du" sa han stolt
Grattis på födelsedagen min lill...stora pojke!
PUSS. //Sofia
Nobelpris, dravel och kvinnliga erfarenheter
Doris Lessing, en engelsk författarinna som tydligen är "Den kvinnliga erfarenhetens epiker som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning" vann priset i år. (Hej-jag-klämmer-in-så-många-svåra-ord-jag-kan-i-en-mening. Men eftersom han är ledamot i Svenska akademin förlåter jag väl honom - det är liksom lite hans jobb att göra det.)
Vaddå "kvinnliga erfarenheternas epiker", tänkte jag. Varför just kvinnliga erfarenheter - är de annorlunda mot manliga episka upplevelser? Kan du tänka dig en nobelprismotivering som lyder: "Han är vår tids störste episka författare, som med sina manliga erfarenheter tar en splittrad nation till gransking." Nej, inte jag heller.
Vaddå "kvinnliga erfarenheternas epiker", sa Doris. "Varför inte mänskliga erfarenheter? Jag gillar inte Svenska akademin - de är mycket oförskämda. De sa att jag aldrig skulle få priset för en sådär 35 år sedan, men nu insåg de väl att jag började bli gammal och skulle kola vippen snart, så det var bäst att ge mig priset nu. Det är vad jag tror. De är mycket oförskämda. Och jag tycker inte om deras motivering. Varför kvinnlig epiker? Varför inte bara mänsklig? De är mycket oförskämda.
Jag gillar tanten - hon säger vad hon tycker! Och hon har tydligen skrivit ett antal böcker som "en ung kvinna måste läsa". Så jag får väl ta och göra det. Nån dag.
Men vad mycket dravel det är i dessa litteraturmotiveringar... Om man lyssnar riktigt noga kan man nog höra att litteraturpristagaren skriver bra, men det är inte lätt att uppfatta den saken må jag säga. Nej, tacka vet jag medicinpriset - där kan man ju iallafall förstå vad det handlar om.
Godnatt från mig till dig! //Sofia
"Du borde blogga oftare!"
Det var när DavidåDavid, Erik och jag var och fikade idag som ämnet bloggande kom på tal. Det är ju en hel liten vetenskap i sig själv. Vad ska man skriva om? Hur ofta och hur långt? Hur personlig ska man vara?
Själv tycker jag att personliga bloggar är mest intressanta - jag vill lära känna den som bloggar, känna att jag får ta del av hans eller hennes liv, tankar och känslor. Men jag vill inte hur hur många smörgåsar du åt till frukost eller när din buss gick hem från stan. Uhh, det är den värsta sortens bloggar... de med så många oviktiga detaljer att inläggen skulle tråka ut en vanlig dagbok. Fast det är inte alltid enkelt att vara personlig - för man ska ju inte bli för närgången.
Ojojoj, pojkarna trodde att jag publicerade allt jag skrev. Jag censurerar mig själv jämt och ständigt och publicerar bara sådant jag verkligen vet att jag kan stå för. Min tumregel är att jag ska kunna stå med hela gänget i skolan och läsa inlägget med dem utan att skämmas. (Notera tumregel - jag avviker alltså från den ibland.) Men det är inte tre år gamla gynekologbesök (pojkaranas eget exempel på ett personligt inlägg) eller otippade sexigheter som är jobbigast att skriva om - även om det kan anses rätt personligtså är jag en rätt öppen person, så mig stör det inte. Nej, det som är svårast att skriva om är det man verkligen, ärligt och på riktigt, känner.
Det vore rätt kul att vara proffsbloggare, kunna försörja sig på ett intresse, något man gör för nöjes skull. "Bli det då!" säger Erik - och jag svarar att det inte är så lätt.
För att bli stor krävs att man:
1. Skriver 3-5 inlägg om dagen, helst relativt korta - och hittar inspiration till dem
2. Flitigt kommenterar och länkar en mängd andra bloggar - helst de rätta sådana, också
3. Specialiserar sig - skriver om politik, hånar kändisar, visar det nya modet osv. eller
4. Är en mycket intressant person - bor i Hollywood och lunchar med Cameron Diaz, har svåra ätstörningar som det öppenhjärtligt delas med sig av, har givit ut sju hyllade deckare osv.
5. Vågar och vill bli läst och kritiserad av tusentals människor varje dag
Det är ju en bonus om man kan skriva också - det vill säga använda språket på ett korrekt och spännande sätt, vackert funkar iochförsig också, om det är en sådan slags blogg. Men just dåligt språkbruk är ganska enkelt att komma undan med - det är bara att vara elak.
Elakheter och cynism lockar alltid läsare, oavsett övrig bloggkvalité. Det är bara att se på Sveriges fram till förra veckan mest lästa blogg, Att vara Alex Schulman. Varför hade han 250000 sidvisningar/dag? Jo, för att skrev nedsättande saker om kändisar och kollegor. Men han la ju ned sin blogg förra veckan. För att han mådde så dåligt över allt elakt han skrivit... Lite skyll dig själv och lite godheten har segrat, där.
Nej, elak tänker jag aldrig bli. Men stor - det skulle jag inte ha något emot att bli! Någongång ska jag nog satsa på det, när jag har blivit en mycket intressant person, eller har börjat kommentera en massa bloggar, eller har specialiserat mig på ett ämne. Men just nu trivs jag alldeles för bra med livet och min lilla amatörblogg för att vilja ändra på något.
Puss. //Sofia
Mer information om Gardasil för intresserade
Detta är bara ett litet klargörande av gårdagens inlägg och svar på de kommentarer som jag fick där. Det blev för långa svar för att publiciera som en kommentar, så jag gör ett bonus-inlägg istället - alltså mest för Gunnels och Elsas skull - men är du intresserad, läs gärna!
Gardasil är ett vaccin mot fyra olika slags virus, av vilka två kan orsaka livmoderhalscancer. De andra två virusarna ger kondylom, dvs äckliga blåsor på ställen där man absolut inte vill ha blåsor. Gardasil skyddar inte mot alla slags virus man som tjej kan få mellan benen och inte heller mot all slags cancer. Därför är det viktigt att gå på de cellprovstagningar man senare i livet kommer att bli kallad till även om man är vaccinerad. Självklart skyddar det inte heller mot andra könssjukdomar, som AIDS, så kondom is fortfarande the shit - men jag, tillskillnad från vissa läkare, tror iochförsig att du är tillräckligt intelligent för att förstå det av dig själv.
Livmoderhalscancer är den näst vanligaste cancerformen hos kvinnor i åldrarna 15-44 år och det dör ca 40 kvinnor/dag i Europa av livmoderhalscancer.
Dessa virus överförs sexuellt - samlag, oralsex, ja, ni vet... könsumgänge. Gardasil har bäst verkan på unga personer av den enkla anledningen att ju fler sexuella kontakter du haft, ju större risk är det att du redan är smittad av något av dessa virus (alla smittade utvecklar inte cancer eller kondylom).
För att få Gardasil behöver du ett recept. Detta kan vilken läkare som helst ge dig, husläkare, gynekolog, vaccinationsläkare, men de frågar antagligen om dina föräldrar är med på det om du är under 18. Sedan är det bara att hämta ut det på Apoteket och antingen injicera det själv eller på en vaccinationsbyrå. Det ska förvaras i kylskåp, men klara en tid i rumstemperatur och ska heller inte injiceras kallt.
Det är alltså gratis om man inte fyllt 18 än. Men det är inte kört om du är en laglig vuxen - du kan fortfarande få vaccinet. Men det kostar. Cirka 1500/spruta - och tre sprutor krävs. Det borde dock ingå i högkostnadsskyddet -ingen i Sverige behöver betala mer än 1800kr/år för receptbelagda läkemedel. (Om du t.ex har diabetes och behöver läkemedel för 20000kr/månad, behöver du inte betala det själv. Ibland diggar jag Sverige skarpt.) Men jag är inte helt säker på detta (kan kolla upp det om du är intresserad, Elsa).
Bra länkar:
Om Gardasil (på vanlig svenska)
Sveriges officiella läkemedelsguide (FASS) - Gradasil (på fackspråk)
Uppsala vaccinationsbyrå (fett bra service...)
Lycka till! //Sofia
Idag har jag tagit vaccin mot cancer
Men innan jag blev vaccinerad mot cancer så blev jag vaccinerad mot gulsot. Ett vaccin som kändes ungefär som stelkrampsvaccin att få insprutat, det vill säga inte skönt alls. Sedan var mamma och jag på italiensk restaurang och åt lyxpizza, innan det var dags för Gardasil. Det är inte varje tisdag man gör det!
Gardasil gjorde jätteont. Snyft. Min vänsterarm känns fortfarande inte riktigt som sig själv.
Aj. //Sofia
Dagens citat
"Nu är nu. Och resten är rätt ointressant."
- Jocke Berg
Hur man värvar 100 gymnasieelever till en förening som pressar blommor
Oerhört entusiastiskt och med alla charmreservar inkopplade: "HEJ! Vill du vara med i herbarieföreningen?! Kattes trevligaste förening!! Vi fikar, mysar, är sociala, grillar korv och är ute i naturen! Och om man känner för det kan man alltid pressa en blomma eller två - eller en skrapenelev, förstås! Annars kan man bara sitta och ha trevligt och dricka varm choklad... Det är inte bara för nv-nördar! Och som du ser kan du lära känna halva Katte genom att gå med i vår förening. Det kommer bli jättekul! Skriv bara på där så skickar vi mail om när vi har möten och så..."
Skeptiskt: "Pressar ni verkligen blommor..?"
Glatt och så övertygande jag kan: "Nej, nej, jag tänker verkligen inte göra det - men man får om man vill! Det är mest Maggie här som är inne på det, vi andra tänker bara mysa och ha trevligt och vara ute och så. Åka på hajk, kanske... Hursomhelst, en intresseanmälan skadar ju aldrig - eller hur?!"
Det slutade med att vi hade fyllt fem A4:a-papper med namn och mailadresser, och fått prick 100 medlemmar. Vår lilla förening som startades av tre tjejer i min klass i år har nu blivit större än MNF...
Det var självklart inte alls min förtjänst. De som hade gjort föreningspresentationen hade gjort ett strålande jobb - alla sa att vår var en av de bästa och det lockar medlemmar. Och många skrev på självmant och innan jag kom dit.
Men jag fick höra att jag borde bli politiker eftersom jag var så bra på att övertala av en potentiell medlem! Och David kommenterade lite skämtsamt och lite surt att jag ju fick alla killar att skriva på... Sedan blev jag enhälligt utsedd till rekryteringsutskott av de andra eldsjälarna i Herbarieföreningen. Yes!! ;)
Det var ju lite kul att vi faktiskt lyckades engagera 100 tonåringar i en förening som utger sig för att göra något så nördigt som pressa blommor... Men jag fick lite lustiga blickar av värvade och försök-till-värvade katteelever efteråt - typ "där är den där galna tjejen som väldigt gärna vill ha med mig i nån blompressarförening. Hjälp!"
Gå med i Kattes Herbarieförening - "vi pressar blommor, och skrapanelever..." (Förstås bäst om man såg föreningspresentationen)
Okänd kille: "Nä, jag trodde väl aldrig att jag skulle gå med i nån herbarieförening..."
Sånt som händer! //Sofia
Hos doktorn
Jag har varit med om en del intressanta läkarbesök i mina dar. Pinsamma och roliga och bara... konstiga. Inte för att jag är sådär väldigt sjuklig av mig, men jag tycks ändå försätta mig i underliga siuationer när jag väl är hos doktorn. Här är min favoriter:
1.Gynekologen som vägrade tro på att jag var oskuld
Jag var 15 år gammal och min hudläkare hade bokat e tid år mig för att jag skulle diskutera ett visst p-piller som kunde hjälpa mot acne med en gynekolog. Det hela hade alltså inte alls att göra med sex, vilket båda hon och jag var medvetna om.
Hon: Har du haft din sexuella dubut än?
Jag: Nej, jag är oskuld.
Hon: Så du har alltså inte haft sex?
Jag: Nej.
Hon: Och du har ingen pojkvän eller så?
Jag: Nej, jag har ingen pojkvän och jag har inte haft sex!
Hon: "Ja... om du inte har debuterat sexuellt än så behöver vi ju inte göra någon undersökning..."
Vi pratar lite om detta speciella p-piller ett tag, jag får en folder och så. Men innan jag ska gå börjas det igen...
Hon: Så du är alltså oskuld?
Jag: Ja!
Hon: Jaaa, du vet att det är viktigt att skydda sig...
Men hallå, jag var 15 år! Var det så himla konstigt att jag inte hade haft sex ännu?! Jag som är (var) så liten och oskyldig... Hmpf.
2. Kirurgen som berömmde min rumpa
Denne trevlige man i 60-årsåldern skulle ta bort några av mina födelsemärken, sådana som kunde bli farliga. Ett av dessa satt vid min bak.
Jag ligger på mage med byxorna neddragna på en brits i ett rum som istället för en fjärde vägg har ett grönt skynke. Där inne finns också min mamma, en sköterska och kirurgen i fråga. Jag uttrycker skämtsamt min oro för att någon ska råka komma in och se mig i detta avslöjande tillstånd. Då svarar kirurgen glatt: Nämen det skulle ju inte göra nått, det är en så himla fin rumpa det här!
Han kommenterar även vid senare tillfällen vilka fina kurvor jag har på mina ben och hur försiktigt han ska skära eftersom det är en så snygg hals han har att göra med. Jo, det var lite snusk-gubbe-varning på honom, men han sa det inte som om han stötte på en utan mer som en man som sett många rumpor och tyckte att just den här var fin. Eller, det var vad min mamma sa efteråt iallafall...
3. Husläkaren som fick höra att jag var kär
Jag är hos doktorn eftersom jag har ont i magen. Magkatarr får jag då och då, men just denna period, början av ettan, har det varit ovanligt mycket. Efter att ha förhört sig som alla möjliga faktorer i mitt liv som skulle kunna påverka det hela, kost, stress, sömn, osv och inte kommit fram till särskilt mycket frågar hon mig för tredje gången: "Är du säker på att det inte kan finna något annat som påverkar? Du böhöver inte vara blyg!"
"Ehm jo... Ja.. jag är väl ganska kär..." svarar jag och rådnar djupt.
Inte något man brukar berätta för folk man inte känner, kanske...
4. Hudläkaren som tyckte att jag skulle höra av mig då jag blivit sexuellt aktiv
"Det är såhär: Du måste äta p-piller om du tar den här medicinen, eftersom man absolut inte får bli gravid när man äter den - det är lag på det. Men jag tycker att det känns oerhört dumt att en ung flicka ska behöva äta p-piller i onödan, så jag tycker inte du behöver det - om du är oskuld och inte är sexuellt aktiv. (Han trodde minsann på mig!) Men du får absolut inte ha sex utan p-piller under tiden du äter denna medicin!"
"Nej, okej, jag lovar att inte ha sex utan att skaffa p-piller först."
"Bra. Och om du känner för att bli sexuellt aktiv så kan du ju alltid höra av dig! Så fixar vi p-piller, menar jag..."
Yes. Ibland får de till de, de där doktorerna!
Tjingeling //Sofia
Learning by peeping
- Veckorevyns sexexpert på frågan om hur man runkar av en omskuren kille (nr. 21, sid 66, 2007)
Ursäkta, men hur observerar man "lite diskret" hur någon runkar av sig själv?!
"Är..är det okej om jag tittar på? Ja..? Jag sätter mig här borta, då... Jaha, sätt igång!"
Observera mera! //Sofia
PS. Det är säkert inte lätt att vara sexexpert, och jag tvivlar inte på dennas kompetens, men just det här var ju en obetalbar kommentar... DS.
Tredje låset på drygt ett år
Tillochmed vaktmästaren var imponerad.
Jag har aldrig påstått att jag inte är slarvig... //Sofia