Sofias sida

Annars har detta varit en trevlig helg med vännerna, även om jag känt mig lite förföljd av Jack Black och i viss mån även Kate Winslet. I fredags var Anna och jag på bio och såg the Holiday, en supersöt romantisk komedi med julstäming och Cameron Diaz, Kate Winslet, Jack Black och Jude Law. Rekomenderas verkligen, iallafalla om du gillar typiska tjejfilmer. Och vem gör inte det? Fler kyssar, känsliga killar och lyckliga slut åt folket!

 Och Jude Law är ju typ.. het.

Lördagen började med barnvakt åt två söta barn. Det gick bra. (Eller, jaa.. Ettåringen visade sig ha en förkärlek för att äta playdoolera, men annars så.)
Sedan bestämde jag mig för att filmkväll var ett bättre alternativ än plugg en vacker decemberkväll och övertygade sedan Gunnel om att det även var ett bättre alternativ för henne. Vi såg the School of Rock med Jack Black, en scen ur Flicka med pärlörhänge och den lyckliga halvan av Titanic. I den är som alla vet Kate Winslet med. Och Leonardo Dicaprio, den ende man som någonsin sett bra ut i backslick. Hittills hade jag bara sett Jack Black i två filmer, men vem ser jag inte när jag sätter på teven nästa dag i filmen High fidelity?

 Det är okej att ha den som sin favotitfilm, Gunnel. Den vann trots att 11 Oscars.

Söndag morgon (?), klockan tolv. Vaknar av att solen letar sig in mellan gardinerna i Gunnels sovrum. Väcker henne genom ”Det kommer en katt”. Drar isär gardinerna och tjuter: Vinter! Oh, kolla vad vackert! Ihh! Promenad! Eller nått i den stilen. Det är nämligen en frostbeklädd värld som blickar tillbaka mot mig genom fönstret, där solen får varje grässtrå, varje frusen domherre att gnistra och glimma. Så vi går ut och går i hågadalen. Och fast det inte är någon snö så är det bländande vackert. Det kanske finns hopp för julstämningens infinning hos mig i alla fall.

God jul!

OD <3

 

Jag är så himla trött just nu. Men lycklig. Gud, vad roligt jag har haft den här helgen! OD och Capricen i mitt hjärta. Och i år fick ju vi vara med på scenen. WetterZetter on sage - again!

 

Det är svårt att beskriva stämningen på OD-jobbet och varför det är så kul. Kanske är det de åttio stela kostymklädda männen i OD släpper loss och dansar bögdisco, att kaffet luktar så gott, att vi är de enda tjejerna där, att man är mitt inne i en av Uppsalas mest uppskattade konserter eller allt hemlighetsmakeri. Inte vet jag, men fantastiskt roligt är det. 

Det var världens bästa gästartister i år. I alla fall enligt mig. Wille Crafoord och Henrik Dorsin. Henrik är känd från Parlamentet och liknande program och var sjukt kul. Och Wille, jag tyckte det var jätteroligt att det var han, eftersom han är den enda svenska artist jag faktiskt lyssnar på. Kändes lite coolt att prata med honom. Och de var dessutom jättetrevliga, tillskillnad från typ Cecilia Frode (2004), som var assur.

  Ah. Världens mest skönsjungande spermier.
   

Capricen går inte att beskriva, den måste upplevas, men jag kan ju säga att de i år hade ett tema där de följde en man genom livet. Konserten började med att OD kom in i aulan klädda som spermier och med ett stort ägg på scenen, sedan var de barn, tonåringar, vuxna, medelålders, gamla och dog. Det var otroligt kul att få vara med på scenen, som statister bakom en låt Wille sjöng. Enligt säkra källor är Elin och jag de första tjejerna som har fått vara med på en OD-Caprisé utan att vara gästartister. Lite status där.

”Är det ni som skriver alla de där putslustiga skyltarna? De är så roliga, man bara väntar på att ni ska sätta upp fler!”



Och det bästa är att våra skyltar faktiskt fungerar, se här:

Vi skrev små meddelanden till Henrik och Wille också. Det började med att Henrik hade ont i halsen och vi satte in lite te i hans loge.
(Dessa skyltar/rim är lättast att förstå om man såg Capricen, men jag kan ju säga att Henrik sjöng och hoppade runt som en galning på scenen i flera minuter utan att, tycktes det, andas. Och att Wille genom hela föreställningen pratade om Mozart, med ett sött mindervärdeskomplex och att han framförde en låt som hette ”Jag vill också vara lesbisk”)

Sedan kom vi på att ville nog ville skriva nått till Wille också.

”Visst var väl Mozart och dom större genier,

men vi gillar dina melodier.

Och ingen kan skriva texter som du,

det är nästan så man vill bli lesbisk nu.”

  Ännu en som lyder våra uppmaningar och tar en klubba, bra jobbat, Wille!

 Och visst har Henrik ovanligt röda kinder, vems rouge kan han ha lånat?

 


Skriftligt
Böcker/tidningar och sånt

¤ Fortsatt prenumeration på Veckorevyn

¤ “Stora badrumsboken” av Vinny Lee

¤ Väggalmanacka för 2007, nån Sofiig
¤ "Te - från Sengha till Lapsang" av Petter Bjerke och Vernon Mauris
¤ ”Hur Homo blev sapiens” av Per Gärdefors

¤ Lyxiga spasaker (hellre nått litet fint än mycket och mindre fint)

¤ Halsband från Pilgrims höstkollektion 06

¤ Kuddar från Laura Ashley

Viktigt

¤ Pengar till min förestående Skottlandsresa

¤ Ny! Bra! Cd-spelare

¤ Om någon hade tänkt köpa det sedvanliga presentkortet på H&M eller SF tänkte jag bara säga att jag mycket hellre får en shoppingförmiddag/biokväll tillsammans med dig än ett presentkort. Förutsatt att du bjuder, såklart ;)

Så om vi inte ses i Univerisitetsaulan, så ses vi i Domkyrkan!

Jag vill ge en eloge till Mamma, Pappa, Låtta, Lisa och Maja som ska kolla på båda konserterna imorgon! Och Gunnel, Erik och David ska också nämnas, även om de bara går på en av dem. Tack för att ni alla kommer och kollar på mig och mina sångkompisar och OD-gubbar!

Och jag borde verkligen skriva klart min tyskauppsats, men det är himla omöjligt att skriva en uppsats på ett språk man inte kan. Jag letar nog reda på ett rött band istället (hur kommer det sig att de försvinner varje år i luciatider?) och hoppas på det bästa.

Håll förresten koll på Elin blogg där det snart kommer att dyka upp ett gästbloggsinlägg skrivet av mig i vilket jag kommer att avslöja en massa smaskigt backstage-skvaller från OD:s Caprice och mycket mer.

Vi ses!

//Sofia