Sofias sida

Jag känner mig lite förväntansfull.

Imorgon. Är det alla hjärtans dag. Men det är inte därför jag ser fram emot morgondagen. För imorgon händer något annat, något lite coolt.
 
Imorgon! Fyller jag 18!

Jag har ju redan gått igenom argumenten för varför artonårsdagen inte är särsklit speciell, men lite stort är det ändå... Plus att det är väldigt kul att fylla år - bli uppvaktad på morgonen, få paket, höra hur stor man blivit och få glada grattiskramar hela dagen. Dessutom har vi en temadag imorgon i skolan - kärleksdag - och det känns ju väldigt trevligt att slippa lektioner på sin födelsedag.



Jo, jag vet att alla andra i detta land hatar Alla hjärtans dag. "Kommersiellt, statusfixerat, stressigt, bara för förälskade par, deprimerande, överdrivet - och standardargumentet; Man kan väl fira kärleken alla dagar på året, behövs en särskild dag?"

Det första håller jag helt klart med om, det är kommersiellt. Men vem har sagt att man måste köpa Mirandanallar och sliskiga färdigtryckta kort med hjärtan på? Om man nu vill passa på att säga till någon hur mycket man tycker om den finns det en massa sätt att göra det på, typ tillverka ett eget kort.

Statusfixerat. I femman var Alla hjärtans dag en tävling om vem som fick flest kort, rosor och chokladaskar. Uhh, jag minns den tiden med skräck, även om jag tillhörde dem som fick flest kort. Men min ständigt ouppnåeliga bästis fick såklart allra flest - och dagen var ett misslyckande. Men tänk då om jag hade varit en av dem som inte fick en endaste liten kärlekshälsning, hur hemskt hade det inte varit då? Året efter förbjöds presenter på Alla hjärtans dag. Nej, firande i skolan kan jag hålla med om är överdrivet och bara leder till populäritetstävlingar.

Bara för förälskade par. Men herregud, det är ju som att säga att man bara får älska sin pojk- eller flickvän. Jag älskar många människor, varav de flesta är vänner och familjemedlemmar. Och det är dessa jag i huvudsak brukar uppmärksamma, och göra kort till,  på Alla hjärtans dag. I år är första gången någonsin jag kommer att fira med en kille. Men visst, allt blir vad man gör det till. Väljer du att se det som att endast par får köpa blommor till varandra och laga fina middagar, så blir det ju så. Men jag skulle gärna köpa blommor till mamma och äta middag med mina vänner den fjortonde.

Och att man kan fira kärleken alla dagar på året, det är jag helt på det klara med. Självklart kan man - och ska man - göra det. Men lika självklart är det ju att kärleken ska få en egen dag. Det är ju som Fars dag, eller Internationella kvinnodagen - pappor och jämställdhet är alltid viktigt, men det bör ändå uppmärksammas lite extra då och då. Och så länge man gör det på sitt eget sätt tycker jag bara att det är bra. När har lite mera kärlek på jorden skadat någon?



Men å andra sidan är det kanske en annan sak för mig - jag får ju alltid flest paket. Och å tredje sidan kanske jag inte skulle försvara Alla hjärtans dag om det inte råkade vara så att jag var född på den dagen. Man måste ju tycka om sin födelsedag, liksom. Jag tycker det är en bra dag. Sådetså.

Kärlek är bra. Kärlek är fint. Fira det på ditt sätt, och vill du gå mot strömmen kan du ju göra det imorgon. (Alla hatar ju Alla hjärtans dag och tänker bojkotta den.) För mig är det egalt, men ärligt talat, hur ofta ger du dina vänner spontana kärleksförklarning? Hur ofta lagar du en fin middag till din älskling? Du kan ju alltid passa på imorgon.
(Fast jag skulle inte vilja vara i Eriks flickväns kläder imorgon: "Vad ska jag göra för middag? Mat är inte min grej. Jag funderar på att flambera något..." Hjälp.)


Nu ska jag bada, eller så fort David kommer. Miljövänligheten, you know.

Och titta, nu plingade David på, och mamma öppnade enligt instruktioner... Hm, mamma viskade just "Vad gullig du är"... Det bådar gott måste jag säga. Nu ser jag fram ännu mer mot morgondagen!

Ses imorgon, då jag kommer att vara lite mognare, lite större, lite erfarnare och lite vuxnare.

Snart! //Sofia