Sofias sida

Vet ni vad de borde införa för kurs på gymnasiet? Press-hantering.

Inte press som i media, utan press som i krav. Det finns spaltmetrar skrivna om stresshantering, men vad jag vill ha är presshantering.

Jag vill veta hur man ska klara av pressen från olika håll hela tiden. Jag vill veta hur man undviker att känna sig så pressad av allt man måste göra och vara, att man skrämmer slag på sin timida svensklärare i korridoren genom att börja gråta över en skitsak som att ens Windows-dokument försvann.

Man har krav på sig från alla, överallt, hela tiden. Man måste vara på så många olika sätt. Man måste vara duktig och skötsam inför lärare och släkt. Men måste vara cool och rebellisk inför vissa kompisar, och godhjärtad och snäll inför andra. Man måste vara rolig och kvick, men inte för bitsk. Man måste kunna mycket, men ska helst inte visa det för tydligt, då blir man en besserwisser (som kille) och en bitch (som tjej). Man måste vara världsvan, ha sett allt, gjort allt, hånglat med alla. Man måste bli accepterad, men samtidigt sticka ut lagom mycket. Man måste vara snygg, alltid. Man måste vara smart inför vissa, men inte smartare än andra (typ killar man gillar). Man måste vara kvinnlig, om man är tjej och manlig, om man är kille, oavsett hur man egentligen är som person. Man måste alltid vara glad och lättsam, aldrig visa känslor. Man måste stå för sina åsikter, men det gäller att tycka rätt saker.

Och mitt i allt detta måste man vara sig själv.

Lycka till, säger jag bara. Hur ska man kunna vara allt detta och ändå vara sig själv? Och hur ska man kunna vara sig själv när man inte är riktigt säker på vem man är? Svaret är förstås att man inte måste vara allt det där. Och att man inte måste veta vem man är när man är 17. Att man kan ha det bra och bli omtyckt ändå, både av sig själv och av andra.

Men hur fan ska det gå till? Det är ju alltid nått som är fel. Antingen har man för stor näsa eller är för dålig på fysik, man är inte alls bra på att skämta eller har inga snygga kläder. Det går liksom inte att övertala sig själv om att det är okej att få VG i matte, vara ovanligt kort eller inte vara bra på att argumentera.

Och jag har ingen lust att vara missnöjd tills jag blir medelålders och börjar uppskatta trädgårdsodling.


Därför behöver jag, och jag skulle tro att en del andra inte heller skulle tacka nej till detta, någon som LÄR mig hur man blir nöjd. LÄR mig hur man undviker att pressen ska kännas så mycket. Eller kommer en bit på vägen i alla fall, för inte ens jag är så naiv att jag inte inser att man måste ta sista steget själv.

 Den som gapar efter mycket...
... mister kanske inte hela stycket, men hon blir i alla fall sällan nöjd.

Jag vill fortfarande komma någon vart, förändra, förbättra. Men man kanske kan göra det OCH låta bli att känna sig så pressad. Därför föreslår jag en kurs i presshantering till alla gymnasieelever. Tänk vad bra att lära sigatt inte känna sig pressad, utan känna att man gör saker för att man vill. Och en bonus är ju, om man lägger mindre tid på att oroa sig, kan man lägga mer tid på roliga saker. Och man kanske till och med får lite tid över till att fundera ut vem man är.

//Sofia

I helgen såg jag den här filmen:



Inte något mästerverk, inte en film som berörede. Lite spännande, lite gullig. Men helt klart sevärd! Kanske framförallt värd att se på grund av huvudkaraktärens, för en liten flicka som jag själv, hm.. mycket tilltalande yttre.
 

Sedan läste jag en reccention av Oskar Smulski. Och blev arg.
Utdrag ur denna:

"Edward Speleers som spelar Eragon är ju snygg. Den sortens affischpojke för en storfilm gör rätt mycket för att nå intäkter hos samma demografiska målgrupp som röstar i "Idol"."

Först kände jag mig bara så träffad, för största anledningen till att jag ville se filmen var ju att han var jävligt snygg på affischerna. Men usch vad nedlåtande reccensenten får det att låta..
Det är väl inget fel med snygga skådisar, och inte idol heller?! Så först kände jag mig träffad, sen förolämpad, sen arg för att han fick mig att skämmas över att vara den jag är (dvs en sån som ser filmer för de manliga skådisarnas skull och röstar i idolfinalen), något som ingen borde skämmas för. Inte för att det är särskilt bra att rösta i idol, utan för att man ska ha lika stor rätt till att bli respekterad för den man är om man gör det, som om man reccenserar Ingmar Bergman-filmer och läser nobelpristagare. Tillslut blev jag så upprörd å mina egna och alla tjejers i min ålders vägnar att jag blev hämndlysten. Så, Oscar Smulski, här ska du få. 

En av de bästa grejerna med att vara i min utsatta målgrupp, de unga tjejernas, är att man faktiskt får tycka vissa saker. Visst, man är fåning (inte enligt mig då, utan såna trångsynta människor som herr Smulski), men det är accepterat. Man får tillexempel haka upp sig på hur snygga skådisar är. Men detta är inte riktigt lika självklart för vuxna män, iallafall inte om det gäller manliga skådisar. Eller vad säger du, Oskar Smulski?

Följande är hämtat ur samma reccention av "Eragon", som var ca en A4 lång. Lägg ihop detta med ovanstående citat och fundera över vem som egentligen är fixerad vid snygga, eller ska jag säga fagra, skådisar.

"”Eragon”. Namnet skvallrar förförisk lättillgänglig fantasy för tonårspublik. Affischen på stan med den snutfagre nykomlingen Edward Speleers gör detsamma. "

"Eragon själv spelas av fagra nykomlingen Edward Speleers."

Äh, han kan ju inte ens svenska, "fagre" borde det stå, Eragon är ju man.

Det var skönt att skriva. Tack ocgh godnatt från en inte-längre-lika-arg-mig.

//Sofia

Om jag var politiker skulle jag införa en barnminister. En som tog hand om barnens intressen i samhället.

Har ni tänkt på hur mycket sämre man behandlar barn, från 0 till 18, bara för att de inte kan göra sina röster hörda själva?

Tre timmars håltimme, det skulle aldrig tillåtas på en arbetsplats.
Skolmat för 5 kronor per elev och dag, interner i fängelset får mat för 16 kronor/dag.
En toa på 130 elever, det skulle vuxna aldrig gå med på.
Tillochmed barnskor (fast det bär emot får jag väl erkänna att jag här talar av egen erfarenhet) är hårdare och obekvämare än vuxenskor.

Okej, det är väl bra att KD vill införa en äldreminister, men om jag var politiker så skulle jag satsa på barnen. Det är ju ändå vi och våra små bröder och systrar som ska ta över det här landet inom en inte alltför avlägsen framtid. Länge leve det lilla folket! :)



Sedan vill jag bara berätta att JAG KOM IN I DE VISA idag!!! Jippie!!!
Okej, kammarkören ville inte ha mig, men vad gör det när jag nu är med i De visa? Tack för att du övertalade mig att söka, Elin! :D WetterZetter gör comeback!

Godkväll och godnatt!

//Sofia

Vet ni vad jag saknar allra mest med Balder? Närkontakten.
Mentaliteten på Katte är liksom annorlunda. Här sitter vi på varsin stol, medan om det fanns tre lediga bänkar på Balder så satt vi ändå i knät på varandra.

Fler kramar åt folket, säger jag bara!
Som det är nu blir man alldeles närhetsabstinensig. Och finns det någon tvivlare därute, som kommer och säger att man inte behöver såhär mycket närkontakt, så kan jag ju säga att det faktiskt finns vetenskapliga bevis. Man behöver minst 5 kramar per dag. (Och jag behöver minst 50.)

Det är klart att man kramar sina nya vänner, men man går inte omkring och håller om varandra jämt. Och det är helt normalt, liksom det är helt normalt att killarna i min nya klass inte bär omkring på mig hela tiden. Men jag saknar det ändå.

Att vara nära sina kompisar, fysiskt. Det är nog ett grundläggande behov alla har. Alla behöver kramar, omkringbärningar och knäsittningar.
So, henceforth shall this be my new motto: All närkontakt är bra närkontakt!

//Sofia

På engelskan i fredags skulle vi köra den där leken när man tar en lapp och ska beskriva ordet på den utan att säga det. Diana får en lapp av en väldigt fnissig Robin, rodnar och börjar mellan skrattattackerna beskriva ordet på den, medan vi gissar:

”Eh…okey. All the girls have it but not the boys…” (Förläget skratt)

“What, boobs?”
”No..hm. Downstairs…” (Mer förläget skratt)

“No!”

Hon visar vad det står på lappen:

Virgin

Haha! Det betyder oskuld, inte sånt som tjejer har "downstairs", Diana. :D

Jag: ”På fredagar har jag fyra timmars håltimme.”

Elin: ”Jag hittade en bild på Britany Spears när hon var 18 och hon hade värsta..”

Dagen började med psalm, upprop och rektorsprat. (Katte är en väldigt gammal skola, Uppsala universitet brukar skryta om att de är gamla, men Katte är faktiskt 200 år äldre, Katte är en gammal anrik skola, Katedralskolan är väldigt gammal, men det brukar vi inte poängtera.) Själv tänkte jag mest på hur kissnödig jag var.

Sedan bar det av mot träff med den nya klassen och mentorerna. Klassen verkade okej, den kan säkert bli nått! Mentorerna babblade och delade ut papper, men jag var inte så koncentrerad, för nu var jag väldigt kissnödig.

Rundvandring. Slut på dagen och total förvirring. Jag menar, var ligger matsalen!? Men som en av mina nya mentorer sa: ”Det är bara bra att ni inte hittar, då blir ni så säkra och kaxiga.” Han tittar menande på mig; ”Fast nu är ni väl förstås förvirrade och kaxiga.” Oj, han ser rakt igenom mig. ;)

 Väl där träffade vi glada och rörda lärare. Något förvånade också skulle jag tro, vi kunde inte ens hålla oss en dag! Men de var så söta; ”Det var så tomt utan er här”, ”Vi saknar er!” och ”Åttorna sa att det kändes konstigt och fel att de var äldst”. Det tycker vi med.

Inte för att jag har längtat till Balder under sommaren, men det kändes så rätt att vara där. Så tryggt. Det var härligt och sorligt på samma gång att komma tillbaka. Elin och jag har iaf anmält oss som extralärare och satt upp en hälsning till alla Balderbarn från WetterZetter!

På något sätt så känns det som att man ska dit imorgon och inte till Katte. Jag antar att man vänjer sig. Jag tror verkligen att gymnasiet kommer att bli askul, men det är svårt att skiljas från Balder och vår otroliga gemenskap. Jag menar, det var väl ingen musikklassare som var särskilt imponerad av sin nya klass.

Nu ska jag anstränga mig för att gilla Katte! Och det kommer bli ännu enklare om Anna också börjar där! Lycka till med bytet, darling! Jag vet hur det känns att vilja byta till Katte :)  Dessutom ska väl inget hålla dig, mig och Elin ifrån varandra, inte ens att vi valt tre olika skolor från början. :D Lycka till bästis!

Slutsats: Trots en överväldigande Balderkärlek så tror jag ändå att jag valt rätt. Katte är nog en skola för mig! Ja. Katte- en skola för mig!
 
Godnatt kära värld!

//Sofia       

Gunnels och Sofias köttbullesås med musslor:

2 port.

Ingridienser: 

14 köttbullar

½ burk musslor

1 burk champinjoner

½ squash, eller något mindre

1 förpackning krossade tomater

2 msk matlagningsyoghurt

1 tomat

Kryddning: Det var Gunnel som skötte den här biten och hon höftade lite, så det får alla ni som genast tänker rusa till spisen och laga den här såsen också göra. ;)

Lite salt

Lite peppar

Lite oregano
Lite honung

Dela köttbullarna på mitten. Skär tomaten och squashen i lagom stora bitar. Stek köttbullar, champinjoner, musslor och squash på medelhög värme. Ha i de krossade tomaterna, matlagningsyoghurten och tomaten. Rör om och låt puttra i någon minut. Voila, en supersås!
Serveras med fördel till nykokt fullkornspasta, eller annat valfritt tillbehör.




Det är faktiskt, trot eller ej, riktigt gott! Det måste vara honungens förtjänst. ;)

Ät gott!

//Sofia