En tysk latmask
Hursomhelst, här kommer lite bilder från landet med stil, klass och smak, som jag besökte förra veckan.
Min pappa och jag myntade uttrycket: "Det finns ingen smaklöshet som tysk smaklöshet."
Fast fina alper har de.
<--- Jag! Inte, men det verkar härligt. Om man är odödlig.
Det här är faktiskt jag..
Den här bilen körde vi runt i. Den var rätt ny. 11 dagar gammal för att vara exakt.
Ett och annat spökhus hade de i Tyskland.
Och medeltishus i mängder. 
Ursäkta..? "Jodlarvärld" ..! Tyskar är skumma. Och väldigt trevliga. Man hälsar tillexempel på varandra när man kommer in i affärer och restauranger och alla ler mot alla. Fast...
En mycket intressant upplevelse var när vi var på ett badhus. För det första: Män och kvinnor bytte om på samma ställe. För det andra: Män och kvinnor badade bastu tillsammans. Badkläder förbjudna. (Ja, tyskarna var håriga.)
Ah! Vilken chock för en liten svenska som jag själv. Fast det heter väl att man ska ta seden dit man kommer...
Vi var på världens största naturvetenskapliga muséum också, i München. Där träffade jag en tysk kille som började snacka tyska med mig eftersom han tyckte att jag såg tysk ut... komplimang? Inte. Men han tyckte att jag pratade bra tyska, och det var ju en komplimang!
Men när jag berättade det för pappa senare svarade han: "Ja, de är ju väldigt trevliga i Tyskland i allafall."
..?Ja, tack och godnatt från mig. Nu borde jag plugga (ha pluggat?) till tyskaprovet, men som jag redan erkänt, jag är helt enkelt för lat.. Fast vaddå, jag har ju varit i Tyskland i över en vecka nu, nåt borde väl ha fastnat!
Hare bra!
//Sofia
Imorgon bär det av till Tyskland
Men innan dess ska berätta för alla eventuella läsare som eventuellt kan vara intresserade om min födelsedag, och dylikt.
Igår fyllde jag alltså, som framgår av föregående inlägg, 17. Jag hade en jättebra födelsedag! :D
Den började med frukost och sång på sängen, fortsatte med sång och konserter i skolan (det var "Musik i hela skolan" på Katte igår) och avslutades med middag med bästisarna och fika med grannarna (som också sjöng). 
Jag fick en hel del kläder. Åtta tröjor och en klänning för att vara exakt. :) Men jag gillar kläder!
Jag fick också lite prylar att vara glad för, bland annat en ny mobil av mamma, ett pennskrin som Lisa hade sytt själv och en "uppdragsbok" av Anna. (Lätt att vi har en helg i Sthlm och utför så många som möjligt av de där uppdragen, Anna och Elin!)
Såhär glad och kär kan man bli av att få en Idol-Markus affisch i födelsedagspresent, om man heter Anna.
Dessutom fick jag en var sin bränd skiva av Lisa och Elin. Jag älskar att få sådana! Båda två hade dessutom lyckats pricka in såna där låtar som man vill ha men inte kan skaffa (om man som jag inte laddar ner musik. Jag är nämligen laglydig, eller, om jag ska vara ärlig, kanske mest otekninsk). Som "Your song " med Billy Paul, en cover på Elton John-låten. Ni vet den som spelar i fritidsresereklamerna! Jag har velat ha den i evigheter!! Och Lisa visste inte ens om det... komiskt!
"Balladen om Cecilia Lind och Herr Fredrik Åkare", tack Elin! Och alla Caprice-låtar. <3
Det var Alla hjärtans dag igår också. Jag tror att jag går emot strömmen av coola människor som säger att den bara är kommersiellt dravel och att de ska uppmärksamma varandra alla andra dagar (sure att de ger varandra rosor och choklad och mysiga middagar varje dag) och säger att det är en bra dag! Vad är det för fel med att fira kärleken lite extra en dag om året? Vi tillverkade i alla fall en massa kort och la i lite random peorsoners skåp.
Apropå det, Magda fick en kärleksdikt i sitt skåp. Gulligt! Vi hade sjukt mycket konspirationsteorier, men kom inte fram till något igår. Fast de kanske kom på vem det var idag, när jag, snyft, låg hemma och var sjuk.
Tysklands yta är faktiskt bara 3/4 av Sveriges. Det kan man inte tro!
Så... imorgon åker jag till södra Tyskland med min far.
Bara ni två? Yes, bara vi.
Hela sportlovet? Japp, tio dagar.
Jaha, vad kul, vad ska ni göra? Vi ska åka runt och turista. Besöka München, Stuttgart, Rotenburg och det-där-slottet-som-är-förebilden-till-alla-disney-slott-och-som-har-ett-namn-jag-inte-ens-tänker-försöka-mig-på-att-stava och åka skidor och bo på hotell.
Vad roligt! Ja :)
(Okej, det där verkade lite spess, men det är så ALLA har reagerat när jag har berättat om mina sportlovsplaner. Lite onödigt vetande såhär på kvällskvisten.)
Tack och adjö för en vecka och ha det så bra i Sverige!
//Sofia
Snart 17.
Det är stort. Jag är inte så stor! Sjutton år.. alla tjejer i böcker och filmer är alltid 17. Och de råkar ut för allt möjligt som man känner att man själv inte alls kommer att klara av att råka ut för.
Och det är en så onödig ålder. Kan man inte få vara 16 tills man fyller 18?
Gud vad jag klagar. Det ska bli kul att fylla år! Jag bara inte fatta det. Sofia, 17 år.
Jag måste övertyga mig själv om att det verkligen är vad jag ska fylla.
Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton...
...sjutton...
...seventeen...
...sjutton, sjutton, sjutton...
...sjutton år!Yes. Jag fyller 17 om tre dagar.
Godkväll alla blivande 17-åringar där ute! Och resten..
//Sofia
Det finns folk som inte är så smarta. Och så finns det riktigt korkade personer.
NEW YORK – Idaho resident Kathy Evans brought humiliation to her friends and family Tuesday when she set a new standard for stupidity with her appearance on the popular TV show, "Who Wants To Be A Millionaire"
It seems that Evans, a 32-year-old wife and mother of two, got stuck on the first question, and proceeded to make what fans of the show are dubbing "the absolute worst use of lifelines ever." After being introduced to the show's host Meredith Vieira, Evans assured her that she was ready to play, whereupon she was posed with an extremely easy $100 question. The question was:
"Which of the following is the largest?"
A) A Peanut
B) An Elephant
C) The Moon
D) Hey, who you calling large?
"Hmm, oh boy, that's a toughie," said Evans, as Vieira did her level best to hide her disbelief and disgust. "I mean, I'm sure I've heard of some of these things before, but I have no idea how large they would be."
Evans made the decision to use the first of her three lifelines, the 50/50. Answers A and D were removed, leaving her to decide which was bigger, an elephant or the moon. However, faced with an incredibly easy question, Evans still remained unsure. "Oh! It removed the two I was leaning towards!" exclaimed Evans.
"Darn. I think I better phone a friend." Using the second of her two lifelines on the first question, Mrs. Evans asked to be connected with her friend Betsy, who is an office assistant. Betsy quickly replied that the answer was C, the moon. Evans argued with her friend for the remaining ten seconds. "Come on Betsy, are you sure?" said Evans. "How sure are you? Puh, that can't be it." To everyone's astonishment, the moronic Evans declined to take her friend's advice and pick 'The Moon.' "I just don't know if I can trust Betsy. She's not all that bright. So I think I'd like to ask the audience," said Evans.
Asked to vote on the correct answer, the audience returned 98% in favour of answer C, 'The Moon.' Having used up all her lifelines, Evans then made the dumbest choice of her life. "Wow, seems like everybody is against what I'm thinking," said the too-stupid-to-live Evans. "But you know, sometimes you just got to go with your gut. So, let's see. For which is larger, an elephant or the moon, I'm going to have to go with B, an elephant. Final answer."
Jag hade nog kört på alternativ C. Va, var det rätt? Asså, jag är värsta Einstein. Och jag slår vad om att du också är det. Lätt.
//Sofia
Kontrasterande verkligheter
Hursomhelst, alla dessa kontraster, mellan oseriöst och helseriöst, mellan ytligt och tungt, kan bli lite förvirrande ibland. Mer än lite.
Smått schizofren. Det är vad man blir av alla dessa kontraster man utsätts för dagligen. Det är Veckorevyn och labrapporter. Det är Disneyfilmer och hetronormativitet. Det är svältande barn i Afrika och vilka strumpor man ska välja på morgonen. Det är allvarliga samtal och flummiga lektioner. Det är klimatförändringar och rutiga paraplyer. Det är nästa inlämningsuppgift och hela ens framtid. Det är semesterdrömmar och regndimma.
Och mitt i allt detta ska man försöka komma fram till vem man är. Är man seriös eller tokig? Är man stark eller svag? Är man äkta eller en wannabe? Är man rolig eller sövande? Är man duktig eller lat? Är man bra eller dålig?
Vart står man? Är man en sån med bestämda åsiker eller en sån som hänger på? Är man en sån som följer modet eller en sån som försöker? Är man en sån som tittar på Vetenskapsmagasinet eller en sån som kollar på Big Brother? Är man en sån som skriver dagbok eller en sån som helst vill glömma?
Vetenskapsmagasinet vs. Big Brother.
Så olika men ändå så lika. I alla fall när det kommer till klädsmak.
Var dig själv! Något man ständigt får höra. Men det är inte så jäkla lätt när man inte vet vem man är. Vilka krav egentligen. Om man inte vet vam man är blir det ju som att säga; var någon annan!
Fast nån slags koll har man väl. Jag är en sån som gillar att blogga. Och en sån som gillar lyckliga slut. Så; det ordnar sig. Man behöver inte ha stenkoll. Man kan flyta med strömmen ett tag och inte bestämma sig på en gång, typ inte hoppa iland förens man hittar en ö som verkligen tilltalar en.
Tillsist, för att återknyta till den ytliga, oseriösa delen, vill jag bara säga att jag har en ny crush. God, har ni sett killen i 3-reklamen? Han som sitter på taket i regnet...? Ah. Så nu-ska-jag-inte-använda-ett-ord-som-kan-övertolkas-ig!
Lev gott bland kontrasterna!
//Sofia