Sofias sida

Många bloggar är ytliga. Min blogg är ytlig. Av naturliga skäl. Självklart vill jag inte lägga ut allt jag känner och tänker på en öppen sida på internet. Inte bara för att det är sjukt emo, vilket det är, utan för att man aldrig vet vilka som kommer läsa det. (Som med OD-inlägget..) Visst finns det ytligare bloggar än min, jag försöker i alla fall att vara allvarlig emellanåt. Men det funkar sådär. Det blir bara så storstilat. Jag kan liksom inte hjälpa det, det blir alltid tro, hopp och kärlek och livsglädje så man storknar. Folk som bara läst min blogg och inte träffat mig måste tro att jag är värsta hurtbullen. (Och att döma av de senaste inläggen, värsta sexfixerade hurtbullen.) Men jag är inte sån. Bara. Jag har en massa andra mer eller mindre goda sidor. Fast jag gillar att skriva halvseriösa inlägg om paraplyer. Och jag gillar att skriva oseriösa inlägg om otippade sexigheter. Och jag gillar att skriva helseriösa inlägg om mina vänner. Sen får det bli storstilat. Men vaddå, kan Hollywood kan jag.

Hursomhelst, alla dessa kontraster, mellan oseriöst och helseriöst, mellan ytligt och tungt, kan bli lite förvirrande ibland. Mer än lite.

Smått schizofren. Det är vad man blir av alla dessa kontraster man utsätts för dagligen. Det är Veckorevyn och labrapporter. Det är Disneyfilmer och hetronormativitet. Det är svältande barn i Afrika och vilka strumpor man ska välja på morgonen. Det är allvarliga samtal och flummiga lektioner. Det är klimatförändringar och rutiga paraplyer. Det är nästa inlämningsuppgift och hela ens framtid. Det är semesterdrömmar och regndimma. 

    

Och mitt i allt detta ska man försöka komma fram till vem man är. Är man seriös eller tokig? Är man stark eller svag? Är man äkta eller en wannabe? Är man rolig eller sövande? Är man duktig eller lat? Är man bra eller dålig?

     

Vart står man? Är man en sån med bestämda åsiker eller en sån som hänger på? Är man en sån som följer modet eller en sån som försöker? Är man en sån som tittar på Vetenskapsmagasinet eller en sån som kollar på Big Brother? Är man en sån som skriver dagbok eller en sån som helst vill glömma?
   Vetenskapsmagasinet vs. Big Brother.


   Så olika men ändå så lika.
I alla fall när det kommer till klädsmak.

Var dig själv! Något man ständigt får höra. Men det är inte så jäkla lätt när man inte vet vem man är. Vilka krav egentligen. Om man inte vet vam man är blir det ju som att säga; var någon annan! 
Fast nån slags koll har man väl. Jag är en sån som gillar att blogga. Och en sån som gillar  lyckliga slut. Så; det ordnar sig. Man behöver inte ha stenkoll. Man kan flyta med strömmen ett tag och inte bestämma sig på en gång, typ inte hoppa iland förens man hittar en ö som verkligen tilltalar en.



Tillsist, för att återknyta till den ytliga, oseriösa delen, vill jag bara säga att jag har en ny crush. God, har ni sett killen i 3-reklamen? Han som sitter på taket i regnet...? Ah. Så nu-ska-jag-inte-använda-ett-ord-som-kan-övertolkas-ig!

Lev gott bland kontrasterna!

//Sofia