Sofias sida

Dagar som börjar med att man vaknar bredvid någon man älskar. Och som fortsätter med att man ligger kvar i sängen så länge som det går, bara för att få vara nära varandra. 

Dagar då man träffar sina vänner och sittandes på trasmattorna i deras rum pratar och dricker te och pluggar lite halvhjärtat, samtidigt som gammal barnpop spelar i bakgrunden. Och dagar som, när de övergår i kvällar, bjuder in till fest eftersom ens pojkvän fyller år.

Kvällar som är fulla av sköna människor - sådana som man känner och tycker om sedan innan och sådana som man lär känna och börjar tycka om under kvällen. Kvällar där rökringar, starka chips och skratt blandas med stämsång, böghögar och retsamhet. Kvällar då alla sitter i knät på varandra och äter av en tårta med värmeljus på. Kvällar där vilda brottningslekar krävs för att hindra raderandet av vissa bilder. Och kvällar där alla engageras i mystiska och väldigt underhållande improvisationsövningar som utmynnar i många gapskratt och applåder. Kvällar, som när de inte längre kan kallas kvällar, är så mysiga och trevliga att folk inte kan slita sig utan leker ännu en lek, en lek vars innehåll är förevigt konfidentiellt.  

Nätter där skrik och skratt blandas med seriösa samtal och uppriktiga svar. Nätter som avslöjar, förenar och roar. Nätter vars samtal, när de flesta gått hem, fortsätter att engagera och hålla de kvarvarande vakna. Nätter där samtalen aldrig vill ta slut eftersom man är på precis samma våglängd och orden bara forsar fram. Nätter där timmarna bara försvinner iväg och det plötsligt är morgon.

Och de tidiga mornarna då man inser att det oundvikliga är nära, att natten måste ta slut och ny dag börja. Och då man även inser att det inte gör något, eftersom man har haft så himla kul och eftersom man får somna tillsammans med samma person som man vaknade med. 

De tidiga mornar då man inser hur jävla härligt det är att få finnas till, egentligen.

//Sofia