Iaktagelser från shoppingsverige
Shopping är som chips. Eller bio. Eller vänner. Äter man det inte onyttigheterna på ett tag känner man inget sug, går man inte på bio lockas man inte av trailers för nya filmer och träffar man inte en viss kompis på länge vänjer man sig av med dess sällskap. Men när man väl får smaka ett chips, eller se på en storfilm, eller träffa den vissa kompisen, då vill man bara ha MER.
Jag hade inte gått på stan ordentligt eller köpt några nya kläder sedan terminen började och kände således inte heller något sug efter shopping. Jag vet inte vad som hänt, men mitt modeintresserade jag har nog tagit semester den här hösten - jag läser knappt ens Veckorevyn när den kommer längre. Men hursomhelst var Anna och jag i Stockholm i helgen, och eftersom det känns dumt att försitta ett sådant ypperligt köptillfälle gick vi på stan för att shoppa.
Detta var vad jag lade märke till:
1. Herravdelningen är alltid på gatuplan eller övervåningen, medan damavdelningen är på undervåningen. Det är sant! Titta bara i en butik nära dig... Varför? Det är ju bara skumt. Har alla män källarskräck? Eller fel på benen? Alltså, när jag insåg det var inte feminist-Sofia inblandad, då var jag bara ärligt undrande, men nu börjar hon vakna till liv... Varför ska kvinnor behöva gå i trappor och stå ut med dåligt ljus för, när männen slipper?
2. De minsta BH-storlekarna hänger alltid högst upp. Eftersom långa och stora personer ofta har större bröst än korta och små personer, är det inte naturligare att hänga de stora storlekarna högt upp och de små långt ner då? Det är inte kul att stå och hoppa för att nå...
3. Svenskar är stumma. Hur svårt kan det vara att säga "ursäkta" eller "oj, förlåt!" när man går in i någon eller kör på en oskyldig fotgängare med sin cykel..? Bakläxa svenska folket! De är faktiskt betydligt mer konversibla och således trevligare, utomlands.
4. Man hittar alltid vad man inte letar efter. Anna ska ha en vinterjacka och jag ska ha en tjocktröja. Jag köper en vinterjacka och Anna köper en tjocktröja.
5. Det finns snälla och ordentliga människor på bussen. Jag är äntligen hemma - packar upp, småstädar lite i rummet, sätter på musik, stöter på några enkronor som ska läggas i plånboken. Tittar i väskan. Ingen plånbok. Gulp. Tittar i rummet, hallen, köket, garderoben. Ingen plånbok. PANIK. Min plånbok får inte vara borta!!! Blir smått hysterisk och gråtfärdig, just vad jag behöver nu när jag är luspank och sönderstressad! Då ringer mobilen. "Hej, det är Anita från upplysningen, jag har din plånbok här. Allt verkar vara kvar." Jaaaaaaaaa. JAAAAAAAAAAAAAA!!! Pust.
Tack och hejdånuharjaghundrasakerattgöra! //Sofia
Jag hade inte gått på stan ordentligt eller köpt några nya kläder sedan terminen började och kände således inte heller något sug efter shopping. Jag vet inte vad som hänt, men mitt modeintresserade jag har nog tagit semester den här hösten - jag läser knappt ens Veckorevyn när den kommer längre. Men hursomhelst var Anna och jag i Stockholm i helgen, och eftersom det känns dumt att försitta ett sådant ypperligt köptillfälle gick vi på stan för att shoppa.
Detta var vad jag lade märke till:
1. Herravdelningen är alltid på gatuplan eller övervåningen, medan damavdelningen är på undervåningen. Det är sant! Titta bara i en butik nära dig... Varför? Det är ju bara skumt. Har alla män källarskräck? Eller fel på benen? Alltså, när jag insåg det var inte feminist-Sofia inblandad, då var jag bara ärligt undrande, men nu börjar hon vakna till liv... Varför ska kvinnor behöva gå i trappor och stå ut med dåligt ljus för, när männen slipper?
2. De minsta BH-storlekarna hänger alltid högst upp. Eftersom långa och stora personer ofta har större bröst än korta och små personer, är det inte naturligare att hänga de stora storlekarna högt upp och de små långt ner då? Det är inte kul att stå och hoppa för att nå...
3. Svenskar är stumma. Hur svårt kan det vara att säga "ursäkta" eller "oj, förlåt!" när man går in i någon eller kör på en oskyldig fotgängare med sin cykel..? Bakläxa svenska folket! De är faktiskt betydligt mer konversibla och således trevligare, utomlands.
4. Man hittar alltid vad man inte letar efter. Anna ska ha en vinterjacka och jag ska ha en tjocktröja. Jag köper en vinterjacka och Anna köper en tjocktröja.
5. Det finns snälla och ordentliga människor på bussen. Jag är äntligen hemma - packar upp, småstädar lite i rummet, sätter på musik, stöter på några enkronor som ska läggas i plånboken. Tittar i väskan. Ingen plånbok. Gulp. Tittar i rummet, hallen, köket, garderoben. Ingen plånbok. PANIK. Min plånbok får inte vara borta!!! Blir smått hysterisk och gråtfärdig, just vad jag behöver nu när jag är luspank och sönderstressad! Då ringer mobilen. "Hej, det är Anita från upplysningen, jag har din plånbok här. Allt verkar vara kvar." Jaaaaaaaaa. JAAAAAAAAAAAAAA!!! Pust.
Tack och hejdånuharjaghundrasakerattgöra! //Sofia
Kommentarer
Postat av: Anna
aah vilken tur med mobilen.. och mums, din snygging-jacka! måste fota dig efter Egypt(i)en.
Postat av: Sofia
hahahaha, PLÅNBOKEN, Anna :) Mobilen funkar fortfarande inte... eller typ inte.
Ja, när jag är bruuuuuuuuun :D
Trackback