Sofias sida

Ihh! Jag älskar fula små låtar som gör en supersprallig och galet glad! Som nyss när Gunnel skickade "Cara Mia" till mig! Nej, jag tänker inte skämmas... Jag gillar den låten! Och typ "Wannabe" med Spice Girls - jag hittade skivan mitt i garderobsrensningen - lågstadieminnen! När jag stod framför spegeln och mimade för glatta livet.. "Aj wanna rillyrillyrilly wanna sickasick ah!"
 
Haha, jag lyssnar inte bara på erkänt dålig musik, men om jag blir lycklig av Gessles gamla skivor så tänker jag knarka dem oavsett statussänkandet!

Och sen finns det såna där låtar som man bara aldrig kommer över... typ "How you remind me" med Nickleback - jag älskar den fortfarande. Och sånger som man alltid velat ha men inte kan få eftersom man är laglydig (okej, oteknisk, då) och inte laddar ner låtar. Fritidresereklamlåten.. den trånade jag efter i ett år och sen, helt ovetandes om mitt begär, brände Lisa den till mig! Wii! Billy Pauls version av "Your song" - jag diggar den så hårt! Och nya låtar som vänner introducerar - jag kan inte få nog av "She moves in her own way" med the Kooks!!!

 

Det bästa med min musiksmak är att den är billig. Hm, det där lät inte riktigt som jag tänkt mig. Jag menar såhär: Jag lyssnar mest på gammal musik, typ S&G och sånna och deras skivor kostar typ 80 spänn styck. Och den moderna musik jag gillar får jag antingen skickad eller bränd, eller så köper jag någons skiva - men två år efter att den kommit ut, då den är betydligt billigare än vid lanserandet. Jag lyssnar nämligen inte överhuvudtaget på radio och får således inte upp ögonen (öronen?) för nya låtar, men å andra sidan hinner jag heller inte tröttna på de populära ste låtarna - och kan avnjuta dem i sin rätta miljö, skivan i sin helhet, ett par år senare. Yeah, visst är det bra? Fast det bästa med min musiksmak är förstås inte att den är billig, nej, det är inte ens att den är bra. Det bästa med min musiksmak är att den är min. Bara min!

 Sommaraccompanjemang

Jag skulle kanske kunna ge radio en chans, om det inte pratade mer om vilken bra musik de spelar än de faktiskt spelar den. Och om det inte var reklam hela tiden. Och om det aldrig brusade. Och om de spelade ett helt album av en artist någon gång. Och om det fanns en kanal med bara gladpop, 60-talsrock, män med gitarrer, allmänna lyckolåtar och en och annan otippad reggae eller Regina Spektor-låt. Och om... äh, radio är inget för mig helt enkelt. (Fast jag har faktiskt, tillskillnad från en viss Maggie, hört "Ingen sommar utan reggae" i sommar...)

 

Nej, radio är inte min grej, men det är musik! Eller alltså, jag menar inte att jag är värsta musikfreaket, när man har gått i musikklass vet man att det finns de som gillar musik, de som lever för musik och de som faktiskt lever av musik. (Någon som inte gillade musik stötte jag aldrig på, och har inte gjort sedan jag slutade heller.) Den sistnämnda kategorin, det är musikfreakarna. De är rätt härliga, även om de är en sort för sig.

 Kära gamla musikklasser

Jag tillhör nog den där kategorin som verkligen älskar musik, som tycker att livet vore betydligt tristare  och tommare (<-- är inte det en omöjlig böjningsform? Typ som död, dödare, dödast? Ha, inget är omöjligt!) utan musik. Vad skulle vi göra utan musiken som skapar stämning, tillförsikt och lyckobubbel i magen? Musiken som accompanjerar våra viktigaste minnen? Musiken som följer oss vare sig vi vill eller inte - sätter sig på hjärnan och vägrar försvinna? Musiken vi identifierar oss med, som inguter mod i oss? Musiken som ger energi och livslust? Musiken som uttrycker vad vi själv inte klarar av att få fram? Musiken som alltid finns där, som tröstar, roar, upprör och förför? Ja, vad skulle vi göra utan musik?

För att tillsist anknyta till rubriken, så  antar jag att jag lyssnar på glad musik för att det är den som får mig att må bäst. Och för att jag är rätt glad av mig. 

Karameller och kramar! //Sofia

PS. Nån gång skulle jag villja ha en riktig depp-skiva att kura ihop mig till under mörka vinterkvällar, så om du känner att du ligger lite bättre till deppmusikfronten än vad jag gör - bränn gärna en åt mig! DS.