Sofias sida

De är över nu! Snart. De tre mest intensiva, mest krävande veckorna i mitt liv.

Om jag var en fjortis skulle jag nu skriva: "omg, vad skönt det är!", men nu faller det sig så att jag inte är det, eller iallafall inte stävar efter att vara det.  Så istället skriver jag: Vad sjukt skönt, underbart, fantastiskt och otroligt det ska bli att få leva ett vanligt liv snart igen!

Vart någonstans är det rättvist att lägga tre slutprov inom loppet tre veckor? Och dessutom i så svåra ämnen som fysik och kemi? Och det är inte som att de andra lärarna tar hänsyn till att vi har mycket med dessa ämnen, utan uppsatser och matteprov ska till varje pris göras. (Sedan får man förstås skylla sig själv om man väljer att jobba också.) Jag tror iallafall inte att någon inte min klass har tyckt att det känns okej under den senaste månaden. 

 Men otroligt nog överlevde jag kemislutprovet idag

Jag undrar hur det hade känts om jag hade kunnat plugga. När man var yngre behövdes det nämligen inte, grundskolan var ju faktiskt ärligt talat en liten dans på rosor när det gällde betyg, så jag lärde mig aldrig. Fast å andra sidan har det gått bra i gymnasiet ändå.

Jag är bara glad att det funkar för mig, att plugga i två dagar inför ett slutprov. Jag är så himla lat och vill göra så mycket annat - jag skulle aldrig ha självdiciplinen att plugga mer. Jag beundrar verkligen de som kan. De som försöker, som kämpar. Det är egentligen en otroligt mycket bättre egenskap än att ha lätt för sig, eller vara "begåvad". Det kommer bara bli jobbigt för mig senare i livet, typ universitetet, när det blir så svårt att man inte kan glida längre och måste plugga.

 

Fast just nu känns det rätt bra.

 

Men jag kommer aldrig att förstå hur jag kunde få detdär resultatet på fysiken. Jag är verkligen dålig på fysik, har varit hela gymnasiet. Jag måste ha haft en enorm tur, helt enkelt. Och provet måste ha varit väldigt konstigt, eftersom jag fick bar och flera av mina kompisar som verkligen är bra i fysik fick sämre resultat än de förtjänar. Hela grejen med slutprov är bara orättvist, eller iallafall att de nationella slutproven ska avgöra betyget helt. Så även om du fått MVG på alla andra prov under kusern, och skriver VG på nationella, så är det VG du får. De enda sortens elever det gynnar är sådana som mig, som inte orkar anstränga sig om det inte verkligen gäller och först då får ett bra resultat. Lata jävlar, alltså. Heja, samhället, det är sådana personer vi vill privigilera!

Men jag ska väl vara glad för att jag är en sådan. Och visst är jag oftast det också, men jag tycker fortfarande att det kunde vara mer rättvist. Det är viktigast.


Jag vet förstås att livet inte går ut på att få bra betyg. Det finns saker som både är oerhört mycket viktigare och dessutom trevligare. Och för min del är det egentligen helt onödigt att ha bra betyg, jag vill ju bli biolog - då krävs typ godkänt i grundämnena... Men det är mer att jag vet att kan, och dessutom utan att plugga ihjäl mig, och då vill jag förstås göra det. Bara mina egna onödiga krav, alltså. Jo, det är något annat jag beundrar, folk som inte har så höga krav på sig själva - vad skönt det måste vara!

Pust. Tack för att det är över snart iallafall - bara historiaredovisning och idrottsarbete kvar innan jul! Och tack och förlåt till min omgivning - som har fått ta smällarna för att jag har den ungefärliga stresståligheten noll. Särskilt tack och förlåt till David - du vet att du är alldeles för snäll mot mig. Puss.

Godkväll! Historan kallar... //Sofia