Sofias sida

Alla gör bort sig ibland. Jag skulle tro att jag gör det något oftare än andra. Och det gör inte så mycket, jag är inte så känslig för det där. (Det är liksom inte jag som brukar säga att det är pinsamt att andas.) Jag tycker egentligen att rätt få saker är riktigt pinsamma. Att komma gåndes i, vad jag tror är en tom korridor på Katte, för full hals sjungandes Halleluja-satsen från Händels Messias och sedan upptäcka att det vid slutet av korridoren sitter ett antal extramusik-tvåor som glatt flinar åt en är lungt för min del. Sådana missöden är jag van vid. Men vissa saker är lite för mycket tillochmed för mig. Typ dessa tre händelser, ordenade med den minst pinsamma först och den pinsammaste sist.

Måste alla heta Erik?
Torsdag tre dagar sen. Biologilektion. Vår lärare visar en film. Det är helt tyst i klassrummet. Jag sitter mellan David (SJ) och Erik (Brian) som är allmänt störiga, typ kittlas och så. Erik gör något extra störigt, typ ritar på mina anteckningar eller nått, jag blir skitirriterad och säger ganska högt och argt: Men va FAN, Erik! Snart märker jag att hela klassen har vänt sig om och skrattar åt mig. Jag undrar först vad som var så kul med det och får sedan syn på vår lärare. Då går det upp för mig... vår lärare heter också Erik.

 Lalala..
Skit också.

Det låter alltid mer när man kliver ur klaveret än när man kliver i det.
 Jag kommer ihåg en gång för kanske två år sedan, när Wetter och jag stod vid ett övergångsställe  vid Balder. Framför oss stannar en stor, ljust metallicblå bil.
Jag fnyser lite och säger: Haha, vilken ful bil!
Elin ser lite sårad ut och svarar: Vi har en sån...
Oops, jag måste snabbt bortförklara mig; Jamen, asså bilen är det väl inget fel på, det är bara den där glittriga babyblå färgen på en så stor bil..
Elin svarar lugnt: Jaa, vår bil har den färgen.


Jag hoppas att du har förlåtit mig vid det här laget, Elin. ;)

Pinsamt, otroligt pinsaamt.
På bussen i fredags. När jag kliver på sitter Nisse Pålbrant där.
Nisse: Hej.
Jag : Hej!
Nisse: Bra blogg.
Jag: Vaa! Har du läst den?!
Nisse: Jaa, typ alla i OD har gjort det. Samuel la upp en länk på vår internsida.

 Toksuccé var ordet.

DU SKOJAR? FAN vad pinsamt. Inte väntade jag mig att nån i OD skulle hitta just min blogg av alla de sjuhundratusen som finns där ute. 
Min blogg, mitt OD-inlägg är menat för kompis-ögon, folk-i-min-ålder-ögon, folk-jag-känner-ögon, inte respektabla-män-i-OD-ögon. Ahh. Jag som skrev sjukt pinsamma grejer i det inlägget. Och inte nog med det, jag hade stavat Caprice fel också. Men... vad tusan, det bjuder jag på! Man får så  himla mycket roligare om man vågar göra bort sig! Hoppas ni hade kul, kära OD-män, när ni läste mitt inlägg om er. JA, det var pinsamt, men jag överlever. Big time. 



//Sofia