Liv (och lite längtansfull lycka)
Efter Skottland var jag i Skåne hos Elin i fem dagar. (Åh! Jag vill inte tänka på att hon ska åka!) Visserligen var jag sjuk och det regnade, men vi hade väldigt mysigt i alla fall. Och en dag trotsade vi vädrets och förkylningarnas makter och åkte till Danmark. Där satt vi på en bänk och åt glass med Elins småsystrar. Haha, det låter inte så kul som det var!
Här hemma i Uppsala har jag träffat min Anna, knarkat musik som kommer ur CD-spelare och datorer istället för mobiler (jag trodde aldrig att jag skulle bry mig om något så oväsentligt som ljudkvatité - men GAH vad det är skönt med riktigt bra ljud), gått på bio med mamma och försökt bli av med den dumma förkylningen.
Mina planer för den närmsta framtiden är att träffa skolkompisar (man får ju lite abstinens), vinka av Elin (jag dör!) och sticka till Gotland och min far med familj på fredag. Och när jag kommer hem därifrån anländer snart Tyler. Det ska bli så kul att lära känna honom!! (Om någon har missat det så är Tyler den amerikanska utbytesstudent som ska bo hos oss tre månader nästa skolår, efter att han har bott hos Elins familj. Sorry för den pinsamt korta förklaringen, men jag räknar liksom med att det är mest folk jag känner som är intresserade av att läsa denna blogg. (Och sorry för alla fula paranteser. Jag hatar paranteser. Och engelska substitut för fullgoda svenska motsvarigheter till ord. Och ordet "ju". Och svärord i skriftspråk. Och onödiga utropstecken. Och att låta dryg när man vill låta tacksam och glad. Och att skriva långa inlägg som är dömda till ett liv utan kommentarer, eftersom de är för personliga. Och upprepningar av ord. Men ingen är perfekt.))
Vilket är ganska tur!Sommarlovet med sina obefintliga vanor och nya människor är underbart! Det enda negativa hittills, som inte ens är entydigt negativt, är att jag känner mig så... sliten. Alltså inte utsliten, utan sliten mellan olika platser och de människor som hör till dem. Där är en underlig känsla att veta att så många människor på så många platser vill att man ska vara hos just dem. Och jag vill vara hos alla!!!
Vilket ju inte går. Men att någon längtar efter en är ju rätt underbart. Jag förstår inte hur jag lyckas omge mig med så fantastiska människor hela tiden.
Tillsist måste jag säga att även det händer mycket sorgligt - som att Elin åker och jag inte får vara med alla jag vill - och saker och ting är långt ifrån perfekta, så är livet jävligt underbart att leva!
Låt oss tillbe det!! //Sofia
får jag fråge en sak? Spyr du i busken eller är det så att du luktar på blommorna???
åå, jag älskar dig, du är så underbar o det här var ett mysigt inlägg. idag har allt varit upp o ner, men nu blev jag påmind om vad vi snackade om i lördags. Allt e bra underbart ändå.. ^^ (puss på dig)
ANNA: Du är så bäst!!! PUss på dig med!!
David(vilken av alla det nu kan vara): För det första är det inte jag, utan Hannah. Och för det andra står det ju vad hon gör... tillber livet! (Och kanske luktar lite på blommorna, då..)
det står låt OSS littbe livet, inte att HON tillber livet. David skriv inte något som kan tyda att det är någon av oss.
jag kan inte annat än säga att jag älskar dig. du är underbar. och mailet du skckade till mig.. det var så fint så det finns inte. tack för att du finns i mitt liv! jag kommer inte släppa dig ifrån mig i första taget. bara så du vet.
Men åh, min Gunnel, inte ska jag gå någonstans! ajg älskar dig med! PUSS.
Och lilla David Kurland, tror du inte jag fattar att det är du nu? :)
seriöst jag har aldrig varit inne på denna blogg och så fort jag kommer in ser jag perspner som skriver mitt namn om massa konstiga saker och säger att det är JAG!!! jag trodde sofia att du kände mig bättre
Aw, stackars liten. Till mitt försvar får jag väl säga att även den bäste gör misstag.