Sofias sida

Om ni inte har kännt igen mitt bloggande på sistone, så kan det bero på att allt är ett enda virrvarr i min hjärna för tillfället. Det känns som jag tappar greppet ibland. Och glömmer vem jag är.

"Haha, jag känner inte igen dig!"
"Gör du inte..?"
"Jooo, såklart gör. Du är alltid min Sofia. Dessutom är du väldigt underhållande att vara vän med för tillfället. Du är galen!"


Jag är helt snurrig. Jag kan inte koncentrera min på något.

"Åh, jag känner mig så dålig!"
"Vaddå, har du tappat många betyg?"
"Njae, jag fått högsta i den enda kurs vi avslutat hittills iår, men asså... Jag borde ha lämnat in engelskauppsatsen för två veckor sedan! Fast han är inte så hård på deadlines..."
"Sofia, du är inte dålig just nu. Du är mänsklig."

Kan hända. Tur att jag har vänner som är klokare än jag är. Tur, förresten? Snarare livsnödvändigt, underbart, fantastiskt och otroligt att jag har er.


"Vad det bara det som tyngde dig? Du är så söt som känner allt så starkt! Det är okej att gråta lite, men du vet väl att det är en BRA sak att älska så? Och det är ju besvarat!"
"Ja, jag vet. Åh, jag vet. Men det skrämmer mig."

Jag är inte van vid att inte ha full kontroll. Jag är inte van vid att längta dygnet runt. Jag är inte van vid att bli rädd för mina egna känslor. Jag är inte van vid att gråta av lycka. Jag är inte van vid att sängen känns tom när jag är ensam i den. Jag är inte van vid att inte kunna plugga för att kroppen är så full av kärleksrus. Jag är inte van vid att vara lyckligt kär.

Det är sjukt läskigt. Men sjukt underbart.

Och jag trodde inte i mina vildaste drömmar att det skulle kännas såhär.

//Sofia