Kroniskt positiv
Jag kan inte hjälpa det. Jag bara är sån.
Visst kan jag bli skitlack och gnälla som bara den, men i grund och botten är jag ändå en sån där fånig titta-vad-fint-det-snöar-åh-vad-lycklig-jag-blir-och-mmm-lite-te-skulle-göra-lyckan-fullkomlig-person.
Och jag måste bara säga att jag verkligen tror att 2008 kommer bli ett bra år. Liksom de föregående, i och för sig. Jag har alltid, av någon outgrundlig anledning, tyckt att det nuvarande året, eller årskursen, är det/den bästa. Åttan var bättre än sjuan, nian var bättre än åttan, ettan var bättre än nian, och så vidare. När jag tittar tillbaka kan jag visserligen säga att "fyran var roligare än femman", men just då, när jag gick i femman, var den bättre. Det blir alltså inte bättre hela tiden, det bara känns så. Mycket mystiskt, men rätt bra. Och det har väl kanske att göra med den där kroniska positivitetssjukdomen jag bär på.
2007 års sista bild på mig.
Så 2008... Vad har du att bjuda på?
¤ Jag fyller 18!
¤ Tvåan kommer gås ut och trean kommer att börjas med sjukt fina kompisar i en skitbra klass på Sveriges bästa skola.
¤ Min första sommar i friheten - resa vart som helst med vem som helst och göra vad som helst (JAG ÄR MYNDIG DÅ.)
¤ Att Elin kommer hem!
¤ Nätter i en säng där det ligger någon man älskar
¤ Äckligt långa mattelektioner och totalt likgiltiga lärare
¤ Sånt där som år brukar bjuda på och som egentligen gör dem levnadsvärda - Kompiskvällar, godnattkyssar, besegrade uppsatser, tedrickande, ont-i-magen-skrattande, kärleksförklaringar, biologilektioner, filmkollande, telefonpratande och regndroppar.
Jag känner mig väldigt postitivt inställd mot detta nya år just nu måste jag säga. Det känns som det mestadels kommer bli bra, och blir det dåligt så klarar jag det med - med lite hjälp från de jag älskar.
Det känns som om livet är ivrigt att börja, eller möjligen överraska, eller kanske bara fortsätta. Och jag tänker låta det göra det. Med besked. Fast jag tänker nog börja med att väcka min kära sjusovande pojkvän (klockan är tre, hur kan man sova så länge?) med lite frukost på sängen...
Tusen pussar! //Sofia
Visst kan jag bli skitlack och gnälla som bara den, men i grund och botten är jag ändå en sån där fånig titta-vad-fint-det-snöar-åh-vad-lycklig-jag-blir-och-mmm-lite-te-skulle-göra-lyckan-fullkomlig-person.
Och jag måste bara säga att jag verkligen tror att 2008 kommer bli ett bra år. Liksom de föregående, i och för sig. Jag har alltid, av någon outgrundlig anledning, tyckt att det nuvarande året, eller årskursen, är det/den bästa. Åttan var bättre än sjuan, nian var bättre än åttan, ettan var bättre än nian, och så vidare. När jag tittar tillbaka kan jag visserligen säga att "fyran var roligare än femman", men just då, när jag gick i femman, var den bättre. Det blir alltså inte bättre hela tiden, det bara känns så. Mycket mystiskt, men rätt bra. Och det har väl kanske att göra med den där kroniska positivitetssjukdomen jag bär på.
2007 års sista bild på mig. Så 2008... Vad har du att bjuda på?
¤ Jag fyller 18!
¤ Tvåan kommer gås ut och trean kommer att börjas med sjukt fina kompisar i en skitbra klass på Sveriges bästa skola.
¤ Min första sommar i friheten - resa vart som helst med vem som helst och göra vad som helst (JAG ÄR MYNDIG DÅ.)
¤ Att Elin kommer hem!
¤ Nätter i en säng där det ligger någon man älskar
¤ Äckligt långa mattelektioner och totalt likgiltiga lärare
¤ Sånt där som år brukar bjuda på och som egentligen gör dem levnadsvärda - Kompiskvällar, godnattkyssar, besegrade uppsatser, tedrickande, ont-i-magen-skrattande, kärleksförklaringar, biologilektioner, filmkollande, telefonpratande och regndroppar.
Jag känner mig väldigt postitivt inställd mot detta nya år just nu måste jag säga. Det känns som det mestadels kommer bli bra, och blir det dåligt så klarar jag det med - med lite hjälp från de jag älskar.
Det känns som om livet är ivrigt att börja, eller möjligen överraska, eller kanske bara fortsätta. Och jag tänker låta det göra det. Med besked. Fast jag tänker nog börja med att väcka min kära sjusovande pojkvän (klockan är tre, hur kan man sova så länge?) med lite frukost på sängen...
Tusen pussar! //Sofia
Kommentarer
Postat av: Daw
Wäh, jag kommer ju inte vara myndig förrän i oktober... det kommer vara lamt att typ alla är myndiga förutom mig.
Postat av: elin
see ya 2008 huni. finm bild och harligt med positiva tankar!
Postat av: Sofia
David: Muahaha.
Elin: JA! puss
Postat av: gunnel
fint hörru :D:D jag har också höga förväntningar på året. jag tror det kommer bli betydligt bättre än det 2007 i alla fall. rent känslomässigt. puss på dig! vi måste ses snart!
Trackback