Sofias sida

För några dagar sedan pratade jag med klassens mest nyblivna pojkvän, Kurre.

Eller först var det jag och David som pratade med honom. Jag frågade något om hur hans flickvän, som jag aldrig träffat, var. Och han svarade något i stil med; "Äh, jag vet inte... Hon är bra på alla sätt." Spontant kommenterade jag då hur kul det var att vara nykär, och David höll med. Kurre log och undrade om det var sämre nu för oss, vi har ju ändå varit tillsammans drygt åtta månader. "Nej, gud det är mycket bättre, men inte lika kul, lika spännande" blev svaret.

Och det är sant. Jag vaknar inte längre med en pirrande mage och studsar upp ur sängen när väckarklockan ringer, eftersom jag längtar så till skolan och David. Och jag är inte sådär nykärs-hög att jag går runt och fånler trots att matteprovet gick asdåligt och det spöregnar ute.

Nej, för nuförtiden vaknar jag oftast bredvid David. En nyvaken, rufsig och sömndrucken sådan, som för jäves försöker öppna ögonen, ger upp och istället mjukt säger "Godmorgon, älskling" och drar mig till sig, när väckarklockan ringer. Och nuförtiden blir jag ledsen när det går asdåligt på matteprovet, men å andra sidan har jag någon att gråta hos, någon som håller om mig och säger att jag är bäst ändå. Och om det spöregnar ute, ja, då kan jag kura ihop mig i soffan hos en varm, trygg och kärleksfull pojkvän, medan regnet smattrar mot rutorna och blöter ner världen.



Och det är faktiskt mycket bättre. //Sofia