Sofias sida

Oj, vad det är glädjande att få en kommentar som Pelles när man känner sig på vippen att sluta blogga.

Fast jag ska nog inte sluta blogga. Jag typ älskar att blogga. Men ibland går det bara så segt. Inspirationen som brukar flöda bara... stannar där bakom pannbenet.

Jag antar att det händer i perioder. Tur att man inte är nobelprisvinnande författare då. Eller skribent för The Times. Om världen höll andan inför ännu en spännande krönika och fick en trist reflektion över den bilkö journalistan satt i föregående morgon, då skulle det vara lite illa. Men om en amatörbloggare skriver tråkiga eller ovanligt få inlägg i några veckor gör det inte så mycket. Det är rätt skönt att vara obetydlig ändå.

Visst kan jag skriva även om jag är oinspirerad. Jag har ju trots allt gått i skolan i snart elva år. Men det blir inte lika bra då. Och om jag publicerar ett inlägg så vill jag att det ska vara ett bra inlägg. Som kan stå för sig självt, och framförallt som jag kan stå för. Även om det inte är så man ska blogga. Nämligen kortfattat, elakt och ofta. Fast äsch, som om det spelar någon roll så länge man själv trivs med det man gör.

Apropå att vara obetydlig och inte... Kolla in er nyblivna F-kändis:



Kommer ni ihåg inlägget om Svenskt näringsliv och deras gymnasiekvalité.se? Här är iallafalla jag i en intervju om varför Kattes naturvetenskapliga linje är så bra, i en folder som skickats ut till alla Sveriges niondeklassare.



En sådan intervju till och jag är redo för BiG Words med Keith! tillsammans med Sveriges övriga nästan-kändisar. Nästan iallafall.



Puss och hej. Nu ska jag sysselsätta mig med de muntra uppgifterna provplugg och labrapportsskrivning såhär på lörgdagskvällen. (För Guds skull! Välj inte natur på Katte!)

//Sofia